Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland dunkla hagar, gula tegar, granberg —
ännu ej tom på saga och på sång.
Och vid dess slut i samma grönska bäddas
än däldens lilla å, bland vass och viden,
att under lekar med ett kvarnhjul mullra
kring lena sluttningen af samma kulle,
där, öfverst, björk och lönn och oxel hålla
sin vakt ännu omkring min faders tjäll.
0 Paulsbo, kalladt efter Guds apostel
och danadt själft till en apostlaboning,
du prästerliga hydda, öppna åter
den låga dörren för din son, som aldrig
för någon världens härlighet dig glömt!
Ja, allt i denna ängd är oförändradt.
När i dess blida anblick jag försjunker,
mig tycks jag åter är den pilt, som hörde,
hur näcken nedom backen slog sin harpa,
och såg tvärsöfver ån, i almehagen,
hur nattlig eld ur buskarna förrådde
de längst från hedenhös förgömda skatter.
Det var en tid af sång — ej satt i ord,
men klingande i hvar mitt väsens fiber!
Sin dag förlefde då den glada gossen
bland krönikor och visor, af hans fader
otröttligt till hans gamman sammanbragta.
Af ålderstigna män och kloka gummor
emellanåt förnam han äfventyr.
På läpparna af mången bygdens tärna
då ljödo ymnigt kvar de forndagskväden,
1 hvilka dikten är en adlig mö,
som from och stolt sin jungfrukrona bär.
Gick slåtterns lia öfver ängen, hurtigt
af krigsmän fördes hon; och de förtäljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
