Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROSA.
UR EN RECENSION AF IDUNA, ÅTTONDE HÄFTET.
(1820.)
Dessa betraktelser äro egentligen ej skrifna för herr
Tegnér, ty vi äro öfvertygade, att han i allt det väsentliga
däraf med oss delar samma tänkesätt. Det skulle dock smickra
oss, om en sådan domare bevärdigade dem med
uppmärksamhet och bifall. Också begå vi förmodligen ej något
misstag, om vi af den renaste och ljufvaste bland hans lyriska
sånger, Prästvigningen, draga den slutsats, att äfven han
med lifligt medvetande förmår blicka in i hjärtat af den
innersta lifsprincipen för all poesi. Och huru stode han annars
på den lysande plats han intager bland våra skalders antal?
Denna princip, hvad är den? — Mystik: ett evigt
öppnande af en evig hemlighet, tillgänglig endast för klara,
menlösa, barnsligt friska sinnen och för sådana, som genom
stränga reningar aftvagit sig det jordiska skenlifvets
besmit-telser. Själfva naturen, poesiens moder och amma, förråder
blott genom sinnebilder sin glada, ödmjukt drömmande
uppfattning af gudaväsendets första uppenbarelse; man borde då
ej kunna förtänka poesien — hvilken både såsom konstens
allmänna och skaldekonstens enskilda själ är naturens inom
frihetens område upptagna och fortsatta skapelsedrift (no^cnc),
bildande efter ett mönster af organisk fullkomlighet, som är
hennes idé, hennes enda bestämmande lag — man borde då,
säga vi, ej missunna poesien hennes medfödda rättighet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
