Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ, som på varelsernas rangordning bibehållit sin plats ofvan
djuren, tid efter annan stilla blickar fram ur hjärtats
aningsfulla helgedom, såsom lynnet och gestalten af Psykes egen
himmelska urpersonlighet. Mystiskt är således till sin natur
allt det i lifvet reella, omedelbara, själfberoende, sanna och
sköna; mystiska fenomener äro all tro, all kärlek, all
vänskap; all personlig tillvarelse, äfven den fysiska, är en
oaf-bruten fortsättning af underverk; religionen lämnar deras
nyckel genom det högsta uttrycket af all mysticism: ”Så
älskade Gud världen”. Skulle då poesien, denna
människohjärtats barnsligt lekande offerlåga, ensam af alla det högre
andliga lifvets yttringar förgäta, hvad en gammal oförgänglig
filosofi så härligt uttalat i sitt Åmor descendendo elevat, ensam
glömma, att hon i sitt ursprung var en religiös hymn,
begriplig endast för invigda hörare, och att hon nedsjunker
till ett platt tidsfördrif för jollrande sällskapskretsars
omätt-liga ledsnad, om hon ej vid hvarje afspegling af natur, öde
och mänsklighet röjer, genom oskulden af sin glädje,
harmlösheten af sin kvickhet", heligheten af sin smärta, att hon
anat gudomlighetens A och O, att hon har i sikte tidens
begynnelse och ända, att hon är ännu i dag, hvad hon var
för tusende år och alltid skall förblifva: den ursprungliga
frihetens lycksaliga hängifning åt den ursprungliga kärleken;
kortligen, att hon inom alla sina glänsande slöjor är den
obe-fläckade vishetens himmelska jungfru? — Mystisk är i själfva
verket hvarje människa, som, enligt Goethes förträffliga
uttryck i sin Westöstlicher Diwan — det nyaste profvet att
denne skaldernas konung icke kan föråldras — ”aus dem
Ganzen und im Grunde lebt”; huru mycket mer hvarje
* De, som inbilla sig, att den så kallade nya skolan bannlyser
kvickheten, såsom någon oväsentlig eller till och med syndig egenskap, ur sitt
föreställningssätt af skönhet och konst — bedraga sig i detta fall lika
utomordentligt som i många andra. Den nya skolan vill blott att man skall vara
kvick med besked och i stor stil. Men om kvickhetens plats i systemet af
en sund och allsidig estetik ämnar rec. en annan gång utförligare förklara
sina tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
