Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ej förstår, men gissa vill sin önskan,
han måladt ser, väcks åter snillets lifskraft,
som sprids i stenen, hvarur Cypris bildas.
Det bistra lejon med sitt gap, som lågar,
ett menlöst, villadt lamm ej mer förskräcker.
Förbi den hjord, som väntar, smeksam vandrar
den grymme tigern, van vid rån och plundring.
Med slutna klor den härjningslystne örnen
den rädda dufvan möter och förskonar.
Tyrannen lekte med en tecknad dödsdom;
men af sin makas förbön han bevekes
och lär medlidsamheten vid dess hjärta.
Där öfver askan af en vissnad gunstling,
att tröstas, grät en öfvergifven moder;
men sakna’n, som blott lider och ej klagar,
ej motstås af en far — och de försonas.
Och där ur stoftet, som de fukta, växer
den stumma sorgens sinnebild, cypressen.
Dit, där Cytere framträdt, flöt en irrig,
en än ej trampad ö, och det var Cypern.
Beträdd af Afrodite, hyacinter
i spåren framgå; och den vridna kransen
inflätar hon i sina dufna lockar.
De tre kariter med den rika gördel
bekläda himlens skönhet, som blir mänsklig
och, för att ses, förmildrar sina strålar.
En julle, flykting från Arkadien, förde
en svärmisk yngling, stödd mot den förtrogna,
förföljda för den kärlek, som de svurit.
Där, slingrad kring hans barm, hon tyda syntes
hans tysta fruktan och med heta läppar
den sucken hämta, som, likt Etnas ånga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
