Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■" — ...... ■" — ■ ......- .. "■ ■■ O
Olof Högberg
något gott. Genom stark vällevnad blev han dock i
längden väl otidig till åthävor och äredryg till sinnes. Arme Mickel,
stark i motgång, var dock icke den som tålde medgång. Det
var väl därför, som hans mathelg skulle få ett snöpligt slut.
Folket hade en gång ändrat sig, och högt i ära hållen blev
Mickels hustru som en kr istinna, gången genom lut en mer
än andra. Med frikostig råd kunde hon kläda sig som
människa, och med återvunnen välmakt stod hon åter i stugan
väl så mörkskön som hon nånsin varit.
Och nu, då fråga blev att skatta henne rätt, sågo alla,
huru mäktigt hon var rustad med hjärtats och förståndets
gåvor. Härtill kom i dessa bättre dagar som dragningskraft
vad förr bortstötte alla: förtegenhetens dunkel över hennes
rot och ursprung, som nu fick föresväva känslosjälen i
försonliga tankevävnader. Summan var, att folk i nordanlandens
skilda delar inom mången förbehållsam dörr tävlade om att
finna Mickels hustru hos sig som gäst och vän.
Karlen hemma vid räcknageln ihågkoms också med
mången gåvosändning, som togs emot. Omsider hördes hon på
länge ej av, och ingen kunde rätt uppge hennes viste. Skick
-ningarna blevo mer och mer sällsynta, Mickel lät för varje
dag allt mindre patronaktig.
Folk oroades en tid för hustrun och spådde varjehanda
olycksöden. Men vad år och dagar ledo, kom hon dock till
rätta, kom nedgjord i väntans skick till torpet, och då tiden
var fullbordad, födde hon en son i stugan.
Mickel hade redan fått taga ned den begabbade
svältremmen och på köpet spänna upp henne flere tampar. Men
det gick ej torparen så illa, att ej bonden rättnu kunde fara väl.
VII.
MATES DRIVEN TILL SJÄLVPRÖVNING.
Då slutligen all råd var ute, begynte Mates fundera själv
på egen hand.
En dag for han upp ur sina tankar likt den, som fångat
en lyckosam ingivelse.
”Där ha vi det!” utbrast han högt och segervisst vid
skrivklaffen till väggsängskåpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
