- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
27

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hustrun lade hejdande hand på spinnrockshjulet och
vecken i hennes panna slätades.

”Ja, där ha vi det!” upprepade han. ”Den där gången
jag skulle till kvarn...”

”Var det inte vad jag tänkte!” avbröt hon gällt.

”Så gav mig näcken in den slemma dårskapen där om
skedarna.”

”Liksom inte hjonen skulle glupa i sig lika mycket för det!”

”Tag genast fram gammelskedarna, du! Men kom så
ihåg en del till: vi skolom ej räkna maten i folket hädanefter.
Tag till dess sämre slag, men låt dem äta välunnat!”

”Så ställom vi oss på det viset — till ett prov!” tyckte
hustrun.

Och när så den nya ställningen varit rådande en tid,
ville Mates pröva, vad mån det kunde göra.

Med vinkkärran full av samma ogörliga kvarnlass som
förr i tiden syntes han en höstmorgon tidigt ännu en gång
hos Järker, mäldarn.

Denne, penningskyldig som han var hos Rike-Mates,
trädde mulen ut från kvarnkammarn, där han bodde med
sin hustru.

Vatten hade han välsignat, kvarnen gick med fart och
skulle bliva ledig just på stunden, så fort han hunne avsopa
förra kundens mjöl. Och så skulle kvarnen i all sin välmakt
stämmas av det fördömda Mateskornet och fattige mäldarn
själv, till förödelse av sin näring under bästa vattnet, få ett
ändlöst grej att åter lossa stenarne!

I vredesmod stängde han mataren, ty de sista grynen
hade just gått i kvarnögat, och med sopen i hand ropade han
till Mates, som nyss satt in sin häst i lidret:

”Kvicka dig, kärefar, med förstpåsen hit i kvarnstuten,
så slipper jag den här välsignade excisen att slå igen!”

Rike-Mates höll gäldenärens snäva befallning till godo
och utförde den skyndsamt.

Kvarnstuten var fylld med hans eget gudslån, men
kvarnen malde ännu på de sista grynen i förra mälden.

”Här skall du få se på en ynkelse igen!” sade Järker
trumpet och satte mataren i gång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free