Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan hade ju blodsugarn hans i dessa bistra tider tagit
fjärdedelen i årsränta på revers, som skrevs dubbelt mot vad
gäldenären fick. Och då halvåret var gånget, skulle han på
köpet mutas med kalvar, kor och kvigor, får och lin och hö
och ljus och ull, för att vara långmodig till årets slut med
50 procent, tagna i förskott. Här sannades, att den, som
köper korv av hunden, får ge honom smör för bara korvstickan.
Var det icke annars känt, att han äktade sitt skrälle till
hustru av idel snikenhet och försköt sin rätta fästekvinna,
som då förgjorde sitt barn och hängde sig själv!
Eljes var ju denne kanalje en av dem, som hjälpte
stånds-överheten att äta upp småman i ringaste rot.
Vem kunde så noga veta, om icke även Mates, så bonde
han var, hade svurit eden åt den stora draken, som sög ut
detta armodsland med sin gränslösa tull, en ed, som annars
brukade sväras av präster, fogdar, fiskaler och dylike! Ty
ej blott den hiskliga tullen, utan ock en gruvelig
underdånighetsed gå vo ju nord om Dalälven alla översåtar, konungen
till trots, åt sin verklige landsherre, den stora draken, där
han låg och åt i sin håla någonstädes i Guds vida värld,
undangömd för menige mans bitterliga hämndlystnad.
Ja, nog hade omänniskan Mates vad han skriftade nere
i kallrummet. Det kunde väl noga räknat draga ut till kvälls.
Och hade han äntligen råkat ut för Gråe Jägarn, så skulle
nog skriftan bliva grundlig, innan denna kvarn eller någon
annan komme att röra sig vid påfyllning ur Mates’ säckar.
Den lyssnande steg upp. En timme hade gått och timmar
gingo. Efter något arbete, som han hade i lidret, ropade
hustrun, att strömming och rovor väntade honom till middags.
”Är han karl att få lös kvarn i dag?” frågade hon buttert
då mäldarn satt sig till bords.
”Kanske,” lät svaret, ”men då får Mates ett drygt
dagsverke.”
Hustrun började åter utfara i gälla hädelser mot detta
avgrundstyg, men så hejdade hon sig vid synen av en ny
förargelseklippa, som hon varsnade genom fönstret:
”Här kommer Mickel, skinnarn, uppför backen, krokig
och tom. Är väl ute, den gärsmetarn, efter fadderfolk åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
