- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
33

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes oäkta själaspilling. Här får han nionde nej! Hör
du det!”

”Ja, vad annat kan en? Vilken tör stå fadder för en
sliker! En, som hellre borde ådras ihjäl, mens tider äro. Kanske
en Viterbyting..

”Eller den ännu värre är!” tillade hon med
hemlighetsfull skräck.

”Jaja män!” suckade mäldarn.

”Och så ta vi genast av bordet, innan snålhunden här
kommer.”

Hon satte stenfaten i väggskåpet och sköt till dörren,
som dock förargligt nog glänte upp på nytt, utan råd i
brådskan.

Mickel trädde in så arm han var, hälsade gudsfriden, som
nödtorftigt besvarades, ställde sig rådlös vid dörren med
hjälpsökarens skyldighet och såg snålt inåt skåpet vid
rov-doften, som frestande slog emot honom med aning om den
föregående brådskan. Han suckade tungt.

”Nå, huru är det nu?” frågade Järker vid bordet, medan
hustrun torkade av med trasan.

”Är ute och löper efter fadderfolk,” lät Mickel bekymrad.

”Nå, huru går det då?”

”Går nog som sämst är! Rakt ingen, som vill hörsamma

mig.”

”Nenej män, såsom du haver det ställt, så...”

”Ja, d’är ställt så, förstås, att alltid rår någon om gossen,
i världens tider.”

”Det förstår sig nog.”

”Och det har jag rakt inga händers råd med!”

”Men var det inte branog harmligt?”

”Vet just inte vad jag skall säga. Fick skinnar sysslan
i häradet för att ta’na just sådan hon var, och därmed jämnt.
Men nog kan det kännas en branog lett i hugen att löpa
förgäves efter faddrar på köpet, det går jag inte ifrån. Kanske I
två vore mig så barmhärtige!”

”Aldrig värt!” avsnäste hustrun illt.

”Nej, det vedervåga vi inte, du Mickel,” tillade mäldarn
fogligt. ”Sir du, d’är för en särskild del...”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free