- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
48

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- - - –––––––– ■■ - — 1 .......................■■■■—••«

Olof Högberg

”Och så tar han trettio dagsverk om året, för att en
stackare får sitta kvar.”

”På din egen grund! Alltså gör du var tolfte dag åt
draken först!”

”Så tar landsfiskalen en halv tolft bästa fårskinn i
mild-ring.”

”För att mildra draken?”

”Ja, huru då? Yad kan jag fiskaleras för? Sedan tar
fogden sex getskinn som uppgäld* på kronotullen. Så tar
prosten all t j är ved på skogen. Och så tar han tull till jul,
midsommar, påsk och pingst, vid Larsmäss, Ersmäss,
Ols-mäss, och Andersmäss, utom stora nattvardstullen en gång
om året och biktetullen, då en syndare sig biktar eller biktad
varder. Och så är det ju eljes tullar i framfärd och åtfärd, i
väg och vägamöte, vart en stackare sig vänder.”

”Allt sammanskrapat åt drakestyggen ? ”

”Ja, skulle inte de varelserna annars bli fuller rika av
slikt skinneri?”

”Nå, men skulle inte du åtminstone vara tacknämlig, om
du sluppe?”

”Ja, tag ned landsdraken, du! Översåtarn tar tullen lika
väl och därmed jämnt. Hav ett öga på elden, karl!”

En brand rasade just ned och övertäckte golvet med
rykande spillerkol.

Främlingen syntes sträcka ut sin näve med tumme och
pekfinger i grepp, men utan att böja sig fram.

”Vad nyper du i vädret för! Raska dig, karl!” förmanade
huskarln, men ryggade häpen tillbaka.

”Jag tar eld med tången, jag!” lät främlingen.

Hans finger grepp hade vuxit ut till eldtångsskänklar, och
med dessa kastade han kolen flinkt i spiseln. Därpå
sammandrog sig den utsträckta fingertången åter till fingrar, och så
till sist drogs näven tillbaka. Då tänkte skinnarn:

”Ettdera är detta en vaken maresyn eller ock troligast
en ny djävul, som skall hit och innästla sig.”

Mycket vidare behövde han icke grunda.

* Påök under förevändning att betäcka restantier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free