Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» *.«—MMmmmm——, || .1,11,1 .— 11,111 | Ml ■— W——IHHHH W. lu y
KvARNFÖRLOSSAREN
Lågan hade nått sin höjd, och ett skorstensdrag slog ned
hennes spets mot vrån, där eldtångskarlen kunde dväljas.
När elden åter höjde sig, följde något grått till väders,
och två eldblixtar, skimrande i tusen färger, drogo strimmor
vid spjällets svarta gap.
XII.
”SVARTE-MICKEL.”
Den söndagsmorgonen satt torparn vid fönstret, ihärdig
som spindeln i sitt nät, och spanade ned åt storgrannen efter
den fångst, som borde nalkas till gårds.
Mycket riktigt kommo Mates och hans hustru
helgdags-klädda uppför backen. Den förre, nedböjd, grå och åldrad,
till största häpnad för torparn, inträdde med ett papper i
handen. Hans hustru, sig alltid lik, bar en linning.
Med skygg uppsyn hälsade Mates gudsfriden, och torparn,
ögnande honom förvånad, gav svar på hälsningen. Han satt
nu vid spiseln med sin hustru, som närde sitt veckogamla
söndagsbarn från fylligt bröst.
Hon, tor parhustrun, den fallna, den förkastade, kände
huru bondhustruns gråa blick fäste sig avog vid hennes snygga
linne och fylliga barm. Hon såg ej upp för att möta de
dömande ögonkasten eller för att med egen blick tolka
förvåning över besöket. De skulle få komma och gå och döma,
bäst de ville. Tvärs genom gråa spiselaskan skådade hennes
frånvarande själ minnessyner, kanske rosiga, hoppgivande,
upprättande. Vem borgar för en moders tankevärld, om ock
världen all förkastar henne?
Mates och hans hustru gingo fram och satte sig på bänken
vid fönstret, märkbart bekymrade att finna en öppning. Där
följde så en god handvändning av tvehågsen tystnad.
Väggsmeden knäppte, kissan spann på murhyllan och den lille
slucka de vid sin moders bröst.
”Jaså, kärefar är ute och är tänkandes till kyrkan, sir
jag!” började torparen.
”Ja, vi ärom som i den tanken,” krystade Mates, och så
följde ny tystnad.
Torparen tyckte bäst vara att gå lös på saken och fortgick:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
