Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, här var i natt en underlig en, som hade ackorderat
med kärefar om pojken här och torpet, sade han.”
Den talande såg styvt tillbaka på det burgna folket. De
stirrade på honom och så på varandra.
Mates skrapade på foten och fick fram i förtretad
skälv-ton, i det han slängde papperet på fönsterhyllan:
”Ja, här har du nu igen ditt skrifterliga på torpet, som
faddersgåva åt gossen menandes. Och så ger du henne genast
linningen, käring, för vi ha bara dag och väg till kyrkan.”
Då nu modern överlämnade den veckogamle lindad åt
styvfadern, som skulle bära honom till kyrkan, sade hon rörd
med blixt ur flammande ögon:
”Signad vare du, min själs önskeson! I brist och armod
blev du född, och mörksens väldigheter stodo dig i vägen.
Så slå dem du med Herrans starkhet, ty du har starkt påbrå,
och Herrans änglar följe dig på vägen!”
”Kom nu med bytingen en enda gång!” avsnäste mor
Mates med djupaste vedervilja.
”Herrans änglar!” upprepade Mickel tvivelaktigt. ”Ja, vad
det blir av gossen, men någon slags änglagosse blir han då
rakt inte, det spår jag.”
När nu unge svennen fördes fram till sakramentet, döptes
före honom där, i väldig krets av översåtar, ett dotterbarn,
som nämndes Sara Cornelia Hélena, länge valda och
sorgfälligt eftertänkta namn.
För gossen åter, som därpå vattenöstes ur samma funt,
hade man ej ens i nödig måtto haft en slik omtanke. Och då
Mickel själv, styvfadern, syntes rätt villrådig, valde
dopför-rättaren, Mäster-Jakob, helt behändigt dennes namn.
När nu anteckning företogs och oäkta Mickel
Mickels-son skrevs upp jämte faddrar, så fördes till boks en
frånvarande storguffader, björnskytten Sigvald, boende i något
fjällhål som närmaste granne till torparen Ulv på Vargnäset,
även han en okänd karl på ort, som prästen aldrig sport. Det
var Rike-Mates, som sade honom an och borgade för jägarn
som gammal vän betraktad.
Mäster-Jakob fann visst bonden märkvärdigt åldrad
efter kvarnförlossningen, men hade nu fått löfte om malbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
