Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S
det här är också gåvor av vänner, jag går inte och köper juveler
själv, och så länge min man och jag inte sakna bröd — så —
så behåller jag dem.
Fru Gustafsson sade icke ett ord — det var icke meningen
att gräla. Hon hade sagt sitt, och andra fingo säga sitt. Men
ofrid ville professorn visst inte hava, han lade sin hand
faderligt på fru Hjelms axel, då de nu gingo in i förmaket.
Medan kaffet dracks, blev det mer frihet, och tungorna
löstes. Matilda började med ett visst intresse se sig om bland
de närvarande och plocka ut individer. Hjelm kom fram till
henne följd av en skinande, litet skallig herre i flottig
siden-väst och svarta byxor, mycket nötta på knäna.
— Professor Ivarsson — historia, presenterade han, och
den tjocke mannen grep hennes hand med ett ansikte, som
strålade, och började utgjuta en översvallande förtjusning
över ett få ett bildat fruntimmer — ett riktigt bildat och fint
fruntimmer — till skolan.
— Och därför så — skulle vi inte — för det är ovanligt
att träffa på så där bildade fruntimmer, ska jag säga lilla rara
fru Hjelm — skulle vi inte — lägga bort titlarna?
Hjelm skrattade så högt, han tordes, och Matilda såg
alldeles hjälplös ut. Hon avskydde duskap med herrar — och
den här! Yar hon verkligen tvungen?
— I bildningens namn — kör till! ropade Erik dämpat
muntert. Trion avbröts av ett fruntimmer, som Matilda just
observerat.
Hon var icke klädd efter det allmänna mönstret, plaggen
hängde litet löst på henne, men detta verkade icke obehagligt.
Ansiktet var rörligt och intelligent, pannan väl hög, håret
stod ostyrigt ut åt alla kanter. Ögonen voro stundom
barnsligt öppna men sågo, då hon icke talade, matta ut,
och färgen på kinderna skiftade ofta. Hon var en ännu ung
kvinna.
— Jag vet icke, om fru Hjelm lade märke till mitt namn,
jag är fru Linde — det är ett stort nöje för mig, att vi fått
fru Hjelm hit.
— För mig också, det är då säkert, strålade Matilda
upp, — orden kommo, som de föllo sig. — Bor herrskapet här ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
