Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.0C %.-O*%,.O -.. O *-. •0 ’...0-*... 0 ’%. 0*w0 *.. 0*’‘.v0 *’..0.
t’* ■■ -III I - - — — ■ ■ - ■—’" ’ ■■ • *•
Ur Hemma
Sa’ att vi alla var ”kungliga”, jag med. — Yad tar herr
Hell-man för smöret? frågte jag. Då teg han.
Fru Mark rentav orkade inte näpsa självsvåldet. Hon
anmärkte i stället själv dess finare: — Ja det är nog en svår
konst att lära sig att det stora just ligger i det lilla. — Du
förstår mams, han ämnade ju höja oss. — Ack höja, det vill
en högre kraft till —
Men de besökande hyste avgjord förkärlek för jorden.
Fröken Weld föll värdinnan i talet: — Karlen har ingen
edu-kation, det skreks att han skulle bli nånting, och så bjöd jag
honom hem och så sprang han sin väg under supén.
— Det gjorde han här med, men jag rusade efter i
tamburen. — Varför går hr Hellman? sa’ jag. Han var vild, ögonen
stod på skaft, så här. — ”Jag flyr för att rädda min själ”, sa’
han. Det var väldigt livat!
— Fy, Frida, nu säger du inte ett ord mer. Skäms.
— Bravo, charmant lilla hon — agerar som en veritabel
aktris.
— Snälla Anne-Laura, hur har det varit med gikten? Men
Anne-Laura var icke född i går och ämnade ej förfuska ämnet.
— Jag har hört — hennes långa tänder lyste grymt. —
Ja, det sägs mer och mer — även systern lutade sig ivrigt
fram — att det ska vara ett litet fel häruppe. Fröken
Anne-Laura knackade på pannan — och fru Mark avböjde med ett
litet rop. Ett ögonblick blev hon borta — vissa ord och
uttalanden, hon hört, trädde som förstorade fram och kommo
annat att verka matt, lite tomt nära på. — Hos den mannen
fanns bestämt något fint ändå, började hon vagt — och så
hördes livliga röster, några ungdomar kommo, mycket
passe-ligt, infarande, på ett par ögonblick bara, inte tid, inte tid —
I spetsen gick Fridas bästa vän, den nygifta
postmästarin-nan, barnsligt ung, småleende och ungmor sviktig. Man såg
henne gärna omsvärmad av en hop flickbekanta, helst i
vårskymningen, i stadsparken, unga frun i mitten, rodnande men
meddelsam, flyglarna nyfiket böjda in emot — för att sluka
enskildheter ur äktenskapets mysterium eller ungkarls- och
värdshuslivets dito, icke längre någon hemlighet för unga frun.
Strax efter tittade fröken Natalias kloka huvud inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
