Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörren. Frida presenterade för de gamla damerna, som aldrig
lyckats få fatt i den konstiga stockholmskan: — Fröken
Dreij-ner. — Av Dreijner, rättade fru Mark artigt. — Å det första
räcker, avvisade föremålet snustorrt. Det var då omöjligt
att träffa Matildenroborna ensamma, tänka sig att sitta på
en ordentlig visit — som de där.
Fröken Weld fann genast ett lyckligt ämne.
— Dreijnerska ätten slocknar visst ut med frökens bror.
— Det händer, men svägerskan är ännu inte i den kritiska
åldern, så. — Ih, horreur, fröken Anne-Laura visade tänder. —
Så drap jag den draken, tänkte fröken Natalia. — Jag kom
för att höra vad flickorna tyckte om Rydbergs Faust? Det
var omöjligt att bli hörd, de unga pratade alla i mun på
varandra, var femte minut sa5 någon oroligt: Jag måste gå, jag
har så bråttom. Men ingen gick. Det gällde gårdagens
teaterföreställning, en vågad komedi. Frida surade, sådant fick
aldrig hon vara med om.
— Frida! kallade fru Mark nervöst — hör du inte vad
fröken Natalia frågar?
— Yilket? — Ah, jaså — boken. Ja snälla Natalia — först
syltades, så hade vi stolväv — vill du komma och titta? —
Det vill jag, det vill jag, ropades överallt. — Hysch, vänta —
jo, renskrivningen tar gräslig tid. K. F. F. Ur flocken hördes:
— Viktor Rydberg — vem läser den? han är ju vådligt gammal.
— Jaha. Och Faust visst äldre ändå? undrade fröken Natalia.
— Jag tar boken hem då? — Ja kanske. Frida kände sig osäker
om Dreijners ton, var hon försmädlig?
Fru Mark kom till hjälp. Hon lade vänligt sin hand på
frökens och talade som till ett stort barn: — Det är mycket
roligt att läsa, men vi ha så sällan tid med nöjen. Jag fruktar
nog att vi är lite prosaiska på Matildenro, men jag hoppas att
vi i stället törs kalla oss nyttiga. —
Där fröken av Dreijner strax efter sneddade över
tennisplanen med sin försmådda Faust under armen, skrockade
hon av invärtes löje. Hon hade nog varit lite elak, när hon
lånade ut den.
Nej, själavården avsade hon sig bestämt.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
