Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fem minuter därefter trädde fru och fröken Åkerblom in
i salongen, frun klädd i svart siden, enkel och höghalsad,
fröken, en liten flicka på sexton år, i en halvkort, smårandig
ylleklänning, efter utseendet en bättre, nysydd vardagsdräkt.
Moster Amalia rynkade ögonbrynen och tvärstannade mitt
på golvet, då hon fick se Cecilia i den ljusa toaletten.
”Blir det bal?” frågade hon, skärskådande värdinnan från
alla håll.
”Å, för all del, kära moster, hur kan du tänka det?”
sade den unga frun och skjutsade vårdslöst undan sitt långa
släp. Det är ju bara en gammal sommarklänning, som jag
får lov att nöta ut.”
Fru Åkerblom gjorde ingen vidare anmärkning, lät föra
sig till soffan och satte sig ned, men var något tankspridd i
sin konversation. Hon hade så mycket att se på. Så många
ljus, som funnos i kronor och lampetter, så voro de tända.
Hela våningen strålade i ett ljushav. Här och där på
småborden stodo vaser och skålar med friska blommor, och bakom
pianinot hade man arrangerat en bladväxtdekoration, som såg
ut att vara hyrd för dagen.
Man ville utmärka sig förstås och visa att man hade
smak och sinne för det konstnärliga.
Om en liten stund ringde det igen och gästerna började
infinna sig. Först kom kamrer Bergman med fru, han i frack,
hon i en gulbrun sidenklänning och med mattgula espritfjädrar
i håret.
Fru Åkerblom följde dem med ögonen vart de gingo. Hon
hade inga fjädrar i håret, hon, utan bara en tvåfärgad rosett,
likadan som den hon bar i bröstet. Man brukar inte ha fjädrar
i håret, när man är bjuden på en kopp te i största enkelhet
och ett litet parti preferens.
Hon satt och falkade för att få tag i Eudolf eller Cecilia
och göra dem ett par små frågor. Men det var omöjligt. De
voro båda så uteslutande upptagna av sina nya gäster och
höllo sig så långt bort, att de varken sågo miner eller vinkar.
De nästkommande voro återigen en herre i svart frack
och en fru i kulört sidenklänning.
Moster Amalia började vända sig i soffan på ett litet
6. — Nationallitteratur. XXVIU. 0*7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
