Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%.jr ■ I — —mm
Anna Wahlenberg
nervöst sätt, lutade sig till sin dotter ocli gjorde henne ett
meddelande, som hade till efiekt, att den stackars flickan
rodnade, såg olycklig ut och drog och sneglade på sin klänning,
som om hon blivit underrättad om, att hon fått en stor fläck
på framvåden. Men hon fick inte länge fortsätta med sina
självbetraktelser. Hennes mor stötte henne för stulet i sidan.
Två unga flickor i luftiga, ljusblommiga
muslinsklän-ningar och långa musketör handskar trädde just över tröskeln,
följda av sin far, liksom de andra herr arne i frack.
Moster Amalia flyttade sig längre upp i soffhörnet och
slätade ut spetsarna på sin näsduk.
”Det här står jag inte ut med,” sade hon.
Och lilla Ebba gjorde sig så liten och såg så rädd ut som
en råtta i en vrå.
Rågan var emellertid ännu inte lagd på måttet, men
den kom i skepnaden av kommerserådinnan Hellander, en
medelålders fru, kusin till värden. En flod av blekgrönt siden
och svarta spetsar flöt omkring henne, då hon trädde in i
salongen. Hennes moderna frisyr med den lilla locken
nedhängande ur hårkullens mitt var tydligen ordnad av hårfrisör
och passade bra till den lilla spetsiga urringningen på
klänningen.
Detta var mer än moster Amalia kunde bära. Hon steg
hastigt upp och gjorde ett tecken åt sin dotter.
”Kom, Ebba!”
De gingo rakt fram till Rudolf och Cecilia, som höllo på
att välkomna kommerserådet och kommerserådinnan, och
moster Amalia klappade småleende sin systerdotter på axeln.
”Jag ville bara säga adjö,” sade hon viskande. ”Tack
så hjärtligt för i kväll.”
Cecilia ryckte förskräckt till. Så djupt till sinnes hade
hon inte trott saken skulle gå moster Amalia. Hon lade armen
om hennes liv och gav luft åt sin förvåning och ängslan, men
det hindrade inte fru Åkerblom och hennes dotter att taga
ett lika hjärtligt och tacksamt farväl även av Rudolf och att
sedan mellan raden av undrande gäster obevekligt styra
kursen ut i tamburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
