Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II—M.. ..............■ ■
eller lyckligt, och det enda, som höll fru Åkerblom kvar, var
fruktan att möta de ännu ankommande gästerna. Ebba satt
och vaggade hennes huvud mot sitt bröst, och hon sade bara,
att hon ville dö.
Den unga frun grubblade förgäves över vad hon skulle
taga sig till. Det enda, som föll henne in, var att gå efter
eau-de-cologne, och det gjorde hon.
När hon skulle skynda över tamburen för att komma till
sängkammaren, stötte hon på nya främmande. Det var
Ku-dolfs syster och svåger, doktor och doktorinnan Lönnbom
med son och dotter. Hon bara nickade och sprang, men hann
ändå undra, varför de båda damerna inte togo av sina redan
uppknäppta kappor, varunder de ljusa toaletterna skymtade
fram, utan stodo och viskade helt hemlighetsfullt med Kudolf.
Då hon kom igen, hade de redan lämnat tamburen.
Eau-de-colognen gjorde emellertid ingen annan verkan
än att moster Amalia fick lättare för att tala. Hon lyfte upp
huvudet och frågade Ebba, huruvida hon visste, om hennes
avlidne far varit en hederlig man.
Jo, det visste nog lilla Ebba.
Då var det inte den orsaken, varför de voro föraktade.
Hennes mor lät huvudet sjunka igen och funderade vidare
på, vad det kunde vara, som gjorde dem utstötta här i världen.
Nu hade hon det.
”Jo, ser du, Ebba, en vanlig häradshövning, som han var,
är visst mycket simplare än en grosshandlare.”
”Nej, men moster, nu är du inte snäll,” sade Cecilia.
”Och därför,” fortsatte fru Åkerblom, fullständigt
ignorerande sin systerdotters tillvaro, ”är det inte mer än rättvist,
att man ställer så till, att simpelt folk klär sig efter sitt stånd.”
Cecilia torkade sina ögon. Varför hade hon inte låtit
henne behålla sin hals och sina armar!
”Det är inte sant! Det är inte sant!” sade hon.
”Det är inte dumt påhittat,” återtog moster Amalia.
”Något sådant skulle vi inte kunnat hitta på. Eller vad tror
du, Ebba?”
”Nej,” sade lilla Ebba. Hon hade också gråten i halsen
och visste knappt vad hon svarade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
