Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värdfolket följde dem. De ville inte på några villkor
släppa dem ut, men moster Amalia var lugn och bestämd,
frågade bara efter sin kappa och sin hatt, och det var först
när hon fick tag i dem, som besinningen övergav henne, och
hon gömde ansiktet i näsduken och brast ut i konvulsiviska
snyftningar. Den unga frun såg sig oroligt omkring. I vilket
ögonblick som helst kunde det komma en ny gäst. Men Kudolf
var beslutsammare. Han tog den stackars över sig givna
damen under armen, förde in henne i sitt skrivrum, släppte
också in Ebba och Cecilia, stängde båda dörrarna och lät
så tragedien utveckla sig i lugn och ro.
Moster Amalia kunde först varken tala eller gå. Eudolf
måste nästan bära henne, så tungt lutade hon sig emot honom.
Men så fort han fått ner henne i soffan, fick hon sina krafter
tillbaka, sprang upp och ropade på Ebba. De skulle gå tvärt.
Men de gingo inte tvärt, för hon fick ett nytt anfall, så hon
måste sätta sig igen, och när det var överståndet, föll hon
sin dotter om halsen och berättade henne hur olycklig hennes
stackars mor var.
Hon var föraktad och övergiven och förskjuten av hela
världen.
”Kära, lilla moster, hur kan du säga så?” sade Cecilia.
Och plågad av rättvisa samvetskval, försökte hon smeka
moster Amalias upphetsade kinder och protesterade allt vad
hon kunde. Men det tjänade till ingenting, ty för fru
Åkerblom existerade ingen där i rummet mer än hennes dotter.
Hon berättade för henne, att de båda voro ett par
föraktade, små eländiga kryp, som inte hörde till den lysande
societeten där inne. Och därför skulle de gå. Ja, därför skulle
de gå.
”Å, kära moster! Å, kära moster!” sade grosshandlaren.
Det var allt vad han kunde säga, men så sade han det också
för var gång han vände under sin häftiga promenad fram och
tillbaka på golvet. Cecilia steg slutligen upp och viskade till
honom att gå ut till gästerna. Det skulle bli skandal, om
de voro ifrån bägge två. Och så rev han sig i huvudet, gick
ut och lät Cecilia ensam fortsätta kampen i skrivrummet.
Den tycktes emellertid inte komma att sluta varken snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
