Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Tack/’ sade hon vändande sig mot dörren; ”nu vet
jag vad jag vet. I eftermiddag ska jag skicka hit min man.”
”Herre Gud, häradshövdingen!”
Häradshövdingen var ju nästan en polis, och polisen var
det värsta fru Persson visste i denna världen.
Full av ångest ställde hon sig i vägen för den utgående
frun, knäppte ihop händerna och tiggde och bad.
Å, hon skulle inte göra henne olycklig! Kopparflaskan
skulle nog komma igen ändå, utan att det blev någon sak
av det. Det vore så förskräckligt, om Persson finge reda på
det, för då skulle han slå ihjäl henne. Det hade han sagt.
Hon hade en moster i staden också, och till henne skulle hon
gå och be om hjälp för att få ut flaskan från pantlånaren.
Om några dar, senast en vecka skulle hon komma upp med den.
Nå, kopparflaskans ägarinna hade icke något hårt hjärta.
Hon tyckte synd om den stackars kvinnan, och en vecka
kunde hon väl vänta, bara det var säkert att hon kom då.
Ja, det var då så säkert som aldrig det.
Och så gick då den medlidsamma frun.
Åtta dagar därefter satt hon hemma från bittida på
morgonen till sent på kvällen och väntade på sin kopparflaska.
Men den som inte kom, det var kopparflaskan.
Nåja, en dag förr eller senare var ju strängt taget icke
så noga. Hon väntade nästa dag med. Men även den förgick
utan att det syntes skymten av en kopparflaska.
Då blev fru Broman, som naturligt var, en smula
missnöjd och begav sig morgonen därpå ner till snickarens för
att höra efter vad det kunde vara för mankemang. Och när
hon knackade på, var det återigen den lilla sexåringen som
öppnade. Men han bara gläntade på dörren.
”Är mamma hemma?”
”Ne-e-ej.”
Det var något besynnerligt att hon icke skulle vara hemma
så tidigt på morgonen. Men bättre lycka nästa gång, tänkte
kopparflaskans ägarinna och gick ner igen strax efter ett, då
hon visste att Persson ätit middag och återvänt till sitt arbete.
Trots snickarhustruns opålitlighet ville hon hålla sitt löfte
att icke inviga mannen i den sorgliga historien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
