Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Är mamma hemma nu då?”
Samma dörrgläntning, samma pojke, samma ”ne-e-ej”.
Nå, hon försökte dagen därpå och de närmaste följande
om hon kunde ha bättre tur på andra tider. Men det var lika
illa hur hon än varierade med timmarna. Samma resultat.
Pojken i dörren med sitt ”ne-e-ej”.
Till sist miste emellertid fru Broman det lilla tålamod
hon hade kvar, och en förmiddag, när pojken svarade sitt
”ne-e-ej”, sköt hon i alla fall upp dörren och steg in och tittade
sig omkring. Ingenstädes kunde hon likväl upptäcka någon
fru Persson, men hon tyckte att domestikgardinen, som hängde
ner från hörnhyllan och agerade garderob, rörde sig på ett
misstänkt sätt.
”Hör du, min lilla gosse,” sade fru Broman, ”jag får
lov att be dig säga din mamma en sak, eftersom hon aldrig
själv är hemma. Säg henne bara det, att nu ska det bli
annat av.”
Dessa ord hade en märkvärdig effekt. Domestikgardinen
fick plötsligt liv och flög upp i taket, och fram störtade fru
Persson själv under tårar och böner.
”Kära, söta, milda, barmhärtiga, goda frun, skicka inte
hit polisen!”
Det var så att mostern inte kunnat hjälpa henne, och hon
visste sig ingen råd. Men om frun bara ville vänta...
”Tag hit pantkvittot,” sade fru Broman. ”Nog ser jag
att det inte är värt att vänta. Men flaskan vill jag ha igen.”
Fru Persson gick mekaniskt åt byrån till, men stannade
på halva vägen.
”Ja, se det är så, att jag inte har’et hemma. Jag lämnat
åt en bekant som säkerhet för tre kronor, som jag fick låna
för att köpa kängor te flickan.”
Fru Broman letade fram sin portmonnä och tog upp tre
kronor.
”Se här,” sade hon, ”skaffa nu hem kvittot, men det
i denna dag, och kom upp med det till mig i eftermiddag,
annars kan det hända att det går illa för er.”
Och värdig och stolt i känslan av sin storslagenhet och
sitt ädelmod avlägsnade sig kopparflaskans ägarinna utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
