Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hon lyckades ändå icke undkomma dem. Från den
stunden levde hon i en ständig förargelse dag efter dag och
vecka efter vecka. Bara hon såg någon av husfolket, kände
hon att alla sympatier voro för snickarens och alla antipatier
för henne, hur mycket ont man än förut haft att säga om
den lilla slamsiga, tjuvaktiga snickarfrun. Det var alldeles
som om det var de, som fått lida orätt och inte hon.
Om lördagskvällarna steg likväl hennes prövning till sin
högsta höjd. På slaget sju kom då alltid jungfrun in till henne
i salongen och anmälde att Persson var ute i köket och ville
tala med henne. Och när hon kom ut, stod han där med en
tvåkrona i sin valkiga hand och lämnade henne slanten
fullständigt stum med en bock och en mörk blick, allt under det
tjänstflickorna gömde sig bakom spisen och fnissade i smyg.
Hon hade försökt hälsa till honom att hon inte kunde
komma ut och att han kunde lämna pengarna ändå. Men
det hjälpte inte. Då gick han och kom igen var kväll vid
samma tid ända tills han träffade henne. Han skulle riktigt
veta att hon fått pengarna i sin hand, så att det inte blev
något krångel med det, för han var en reell karl och ville ha
ordning i allting.
Och det var heller ingen i hela huset och på halva gatan,
som inte tyckte att han var en reell karl och att fru Broman
var en småaktig och hjärtlös person.
Tänk, att ställa till ett sådant väsen för en gammal
kopparflaska ! (Saken var den, att de icke hade någon själva.) Och
tänk, att vilja skicka polisen på en stackars människa i ett
sådant tillstånd som fru Persson!
Men emellan snickaren och hans hustru hade det aldrig
varit så väl som nu. Hon tyckte sig aldrig förr ha sett vilken
präktig karl han var, och han hade fått upp ögonen för att
hon var en liten stackare, som måste beskyddas. Och så kom
även det till, att han dagen efter fru Bromans besök tagit blå
bandet, vilket gjorde att han sedan alltid hade fullt upp med
pengar, ty han var en duktig arbetare.
Han köpte saker till huset, kläder åt barnen och åt sin
hustru en fin, skinnbrämad aftonkappa, som hon alltid
begagnade om söndagsförmiddagarna, då hon gick ut och gick med
7. — Nationallitteratur. XXVIII.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
