Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svällde under tröjan och det röda hakskägget stod rätt ut
i vädret.
”Jaså, ni vill skicka polisen på en sjuk kvinna,” sade han
vändande sig mot den gemensamma fienden vid dörren. ”Ja,
gör det, gör det bara! Det får ni heder av. Men skynda er,
annars får ni väl rycka upp henne ur sängen. Innan ni går,
ska ni emellertid ta igen era tre kronor, som ni lämnade kvar
här i går. Och här ska ni få litet på köpet te avbetalning på
kopparflaskan. Jag har inte mer nu, men var lördag ska det
bli vidare i texten, till den är betald te sista skärven, antingen
ni nu går efter era gossar eller ej. För jag är en hederlig karl,
sir ni! Och det jag säger, det gör jag, si!”
Han upphörde att gräva i den framletade, slitna pungen
för att slå näven i bordet, men strax därpå fick han fram ett
par kronor ur den, och utan att höra ett ord av allt vad fru
Broman berättade om sin väntan och sitt änglatålamod och
sitt ädelmodiga sinnelag gick han fram till henne med pengarna.
”Tag dem, eller jag kastar dem efter er,” sade han, då
hon inte genast sträckte ut handen.
Men fru Broman ville inte anses som en hårdhjärtad
gniderska, som var nöjd bara hon fått pressa blodspengar ur
sina fattiga medmänniskor. Hon beklagade sig. Hon försvarade
sig. Hon öppnade dörren och steg ut i förstugan, utan att
kunna bekväma sig till att taga emot vad som bjöds henne
på detta något oartiga sätt.
”Tag dem, eller jag kastar dem efter er på gården!” skrek
Persson, som följde med i hälarna på henne.
Alla fönster och dörrar voro redan fulla med ansikten
och vid vattenledningen på gården stod en hel hop
aktningsvärda fruntimmer. Det hade blivit en fullständig skandal,
om hon fått slantarna kastade efter sig. Vad skulle man ha
trott om henne? Således var det ingenting annat att göra
än att ta emot dem med en så förnäm och förorättad min
som möjligt.
”Och gå nu efter polis,” sade han.
Hon värdigades icke svara och gick med stolt hållning
över gården genom korselden av alla nyfikna och skadeglada
blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
