Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jaså...! Ja, ni får ursäkta mig, om jag säger ’froken’.
Jag kar alls icke blivit underrättad om att min bror ansett
sig]!ha ingått någon förbindelse. Och för övrigt brukar man
ju inte titulera ogifta damer för fru.”
Hon slog ned blicken. Aldrig i sitt liv hade hon erfarit
en sådan skamkänsla som nu. Hittills hade det just icke
förekommit henne som om hon haft något att blygas för,
men nu, när hennes lilla menlösa försök att skaffa sig respekt
genom att framhålla, att hon var van att bära frutiteln, så
totalt misslyckats, tyckte hon sig med ens avslöjad och
utpekad som en förkastad varelse. Och hon greps av ett begär
att till varje pris rättfärdiga sig.
”Jag kunde ha varit gift många gånger om, ifall jag bara
velat, herr kyrkoherden,” sade hon och strök floret högre upp
ur ansiktet, ty nu var hon varm. ”För femton år sedan friade
en grosshandlare till mig, som gjorde i cigarrer, och jag kunde
nu ha suttit med våning på sex rum och två jungfrur och fått
heta fru av alla människor, herr kyrkoherden. Och för tolv
år sedan var det en annan mycket fin herre, som hade
hus-affärer, som jag kunde ha fått, om jag räckt upp lillfingret,
och jag kunde ha fått bo i flera hus i staden och haft
sommarnöje vid Saltsjön med, herr kyrkoherden. Och bara för åtta
år sedan...”
”Ja, ja, ja, min bästa fröken...”
Kyrkoherden viftade med handen, men den främmande
hade kommit i farten, så hon kunde inte stanna.
”Bara för åtta år sedan var det en bagare i samma hus,
där vi bodde, som inte ville låta mig gå i fred. Och om jag
hade velat, herr kyrkoherden, skulle jag nu haft tjugu gesäller
och butikfröknar och kassörskor, som skrikit ’fru’ efter mig
hela dagarna, så det nog skulle ha hörts långa vägar att jag
var fru. Och alla mina bekanta säger förstås att jag varit
dum. ’Du är då en riktig gås, Lina’, säger de, ’som aldrig
förstår att ta vara på din lycka’.”
Kyrkoherden såg på sitt ur och suckade, men hans gäst
märkte ingenting utan gick bara på.
”Och jag har, förstås, varit dum. Men Herre Gud, det
är man ju alltid, när man tycker om någon. Hade jag bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
