Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Testamentet
velat bråka och gjort livet surt för Hellerdink, så hade jag
nog för resten rått på honom också. Jag behövde bara ha
sagt, att jag ville gå ifrån honom, så hade han tvärt gått
till prästen med mig. Men, Herre Gud, jag har nu aldrig
kunnat vara påstridig av mig, och på sista åren, när jag
började tänka mera på det, var ju Hellerdink, stackare, så
sjuk. Han var ju lam i bägge benen och så nervös, att han
blev ond för ingenting. Jag nändes rakt inte plåga honom.
Och det kan jag då säga, herr kyrkoherden, att det rent åv
är bara beskedlighet åv mig om jag inte är en ärlig och
ordentlig fru. Och hade Hellerdink vetat att jag skulle få obehag
av det, så hade han nog...”
Under de sista ögonblicken hade emellertid kyrkoherden
stått framför henne med lyftad hand som för att hejda den
forsande ordströmmen. Han stod där värdig, lugn och
avbidande, och till sist segrade denna vältaliga, stumma
befallning. Den betvingade avbröt sig mitt i meningen och teg.
”Ja,” sade kyrkoherden med djup stämma, ”så talar
människan i sin få vitsko och sin kortsynthet. Hon syndar
emot Gud och lagens bud, och sedan har hon ursäkter för
allt. Mag rår icke för vad jag gjort’, säger hon, och vill icke
bära följderna av sin synd.”
Den sorgklädda stirrade på honom.
Denna ton! Denna blick! Denna lyftande hand! Det
var straffets ängel med det flammande svärdet, som stod
framför henne.
Hade hon då för brutit sig så svårt utan att veta det,
utan att tänka på det, ty det var då sant, att hon just aldrig
tänkte så mycket.
Hennes hjärta krympte ihop i bröstet.
”Ni lever emot Guds heliga bud,” fortsatte kyrkoherden,
alltjämt med handen framför hennes ansikte. ”Ni lever i en
förbindelse, som varken är helgad av vigsel eller erkänd av
lagen. Och sedan kommer ni hit och klagar över att lagen
icke vill ge er rätt, utan kullkastar vad ni trott vara ordnat
enligt dess stadgar, men icke var så. Ni bryr er icke om lagen,
men ni vill ändå att den skall beskydda er. Kvinna, kvinna,
ser ni icke Guds finger?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
