- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
112

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

laren, byggmästaren och bagaren. Hade hon lyssnat till någon
av dem, så hade hon nu suttit som välbeställd fru, mått som
pärla i guld, icke varit en så stor synderska, att hon behövt
någon Guds fingervisning, och haft kyrkoherdens och alla
andras aktning.

Kyrkoherden sträckte vänligt handen emot henne, om
till avsked eller för att betyga sin välvilja förstod hon inte
riktigt. Men hon tog den. Hon kunde ju inte vara så ohövlig
att inte taga den. Och han väntade tydligen också på att
hon skulle säga något. Han väntade alldeles som om hon
haft läxa i katekesen och han frågat henne: ”Vad är det?”

Och lika väl som hon alltid kunnat sina ”vad är det”,
så visste hon även nu vad hon skulle svara. Det kom alldeles
av sig självt.

”Tack,” sade hon, ”tack, goa herr kyrkoherden, tack...”

Så fort hon sagt det, kände hon sig dock underlig till
mods. Hon tackade för att man kastade åt henne några smulor
av det som var hennes eget.

Men kyrkoherden höll hennes hand, som hon räckt
honom. Och han höll den ännu, medan han följde henne ur
rummet och ut i tamburen. Han öppnade själv farstudörren
åt henne och nickade hjärtligt ”ajö”. Men när han vände
om genom tamburen, suckade han, och det lät som av lättnad.

Det icke med synnerlig glädje motsedda besöket var
lyckligt över. Han hade varit människovänlig och liberal,
och han hade fått henne att inse det. Hans samvete var rent.

Inkommen i sitt rum igen tog han pipan och undersökte
den. Men icke ett bloss fick han ur den. Den var slocknad.

Nåja, det kunde också göra detsamma. Han lade sig
nästan hellre strax. Samtalet hade redan tagit bort en god
del av den sköna middagsvilan.

Och så sträckte han ut sig på soffan, föll strax i slummer
och sov snart den rättfärdiges lugna, söta sömn.

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free