Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sådana ställen? Hon mindes intet och allt på en gång...
Om hon kunnat gå och gå och gå rakt framför sig in i allt
detta ljusa...
Ljudet av hästtrav ryckte henne ur dessa tankar, och en
karlstämma — kort, avhuggen som den gamla kvinnans —
sporde strävt: ”Vad gör du här?”
Hon vände sig bleknande och såg upp till mannen på
hästryggen: ”Josiah, det var din mor––––-”
Ryttaren hoppade ned och ställde sig framför henne.
Han bar ridpiskan i ena handen och pipan i den andra och
höll ögonen forskande fästa på jungfrun. Hon fick med knapp
nöd fram sitt ärende, och han lät henne stå och famla efter
orden. Då hon slutat, såg han sig om: hottentotten ledde
bort hans häst, och kaffer ynglingen var försvunnen, men han
visste, var det fanns en källa, hon kunde följa med, om hon
hade lust. Och han grep ett tomt bleckkärl, vari hans tjänare
brukade hämta vatten, och sneddade över fälten inåt en grön
gångstig. Han gick kutryggig av undertryckt styrka och satte
hälarne hårt i marken. Gestalten var reslig med tunga,
otympliga lemmar och ansiktet väderbitet och skarpt. Mun och
kinder täcktes av ett långt, brunt helskägg, och under de täta
ögonbrynen blickade ett par ljusblå, djupt liggande ögon.
Han hade rundkullig hatt med stora, bredskyggiga brätten
och bar klumpiga kläder av ovanligt snitt liksom den lilla
jungfrun, vilken vandrade vid hans sida, men hon var
bar-huvad och barhalsad och genomskinligt skär i solen. Över
det grova linnet, som var öppet i halsgropen, hade hon ett
mörkrött livstycke och veckad, grå kjortel, och ett par
alltför stora skor sutto hopsnörda med en läderrem på hennes
fötter. Det tröttade henne att gå, ty klara vattendroppar
pärlade på hennes tinningar, men hon log förstulet mot allt
vad hon såg. Då och då strök hon händerna över varandra —
de voro vita och tunna och badade i fuktighet. Under
hals-linningens smala springa höjde och sänkte sig barmen med
små korta andedrag.
”Känn, vad det luktar gott”, sade hon och stannade
under en eukalyptus. Hennes ansikte lyste, men mannen
bredvid henne kunde hava ryckt upp trädet med rötterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
