Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V" ’ r r ■ ■" 1 ■ 1 ■■■ ■■ ■ ■ —■■■■ ■ ■ ■ i* •*
Jane Gernandt-Claine
Han tillhörde ett folk, som bevarat sin frihet genom att
från far till son med beteshjordar och bohag uppsöka trakter,
där aldrig människohand planterat en buske. Så hade hans
fäder övergivit länderna vid kusten, där män, som kommit
över de fjärran haven liksom de, velat lägga black om deras
fot, och gått att bosätta sig högt uppe bland de färgade
stammar, Gud skapat till den vite mannens egendom. Och han
hatade denna mark med allt vad däruppå var — husen med
sina hagar och tegen med sin plog — ty han rörde sig bland
ting, som voro honom och hans folk vad oket är för tjurens
fria nacke. Och det vilda ting, för vilket han icke hade namn,
men som var hans hjärta, ropade mot vidderna, mot ödeland,
där lejonhonan rytande kastar sig i striden för sin unge, och
mot slätter utan annan gräns än skyarne, där den otamda
boskapen går lös.
Hon hade icke sett dagen bland hans folk. Hon var barn
av en äventyrare, som guldtörst och vandringslusta drivit till
deras nejder. Sjuk och irrande, hade han klappat på deras
dörr, och som det var en vit man, blev han mottagen som en
broder. Han levde blott två dagar och en natt ibland dem
och kunde icke tala mycket, men de hade dock förstått, att
han var från ett okänt land högt i norr, och att dottern fötts
honom under vandringen av en främmande kvinna. Det var
ett tystlåtet barn, försvagat av umbäranden och hunger. Sin
ålder kände hon icke, men hon kunde väl vara åtta, nio år,
då hon kom. Sedan hade hon alltid stannat ibland dem, och
de sågo den Allsmäktiges finger i de öden, som lett henne
till deras hus. Ty de bodde fjärran från stamförvanter och
grannar, mitt ibland de färgade folk, Gud givit dem att bruka
som trälar, och med vilka ingen beblandelse äger rum, och
det gavs icke hustrur åt deras söner, om icke så nära
blodsband skulle knytas, att broder skulle äkta syster, vilket är
Herranom en styggelse, när det sker. Men vem häver sig upp
till fädernas domare, och var är den son, som fäller sin moder?
Gör han icke bättre i att vaka och bedja och akta på sitt
leverne, så att frestelsen håller sig ifrån honom?
När Josiah var tjugusju år gammal och satt som
husbonde på sin faders plats, trädde den döde vandringsmannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
