Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur ÅDALENS POESI.
EN RINGDANS MED AN MOR VÄNTAR...
Efter den krokiga vägen över Hästberget sprang nu mitt
i natten Salmon från Nysvedjan. Nu hade han nytta av sin
vana att löpa i skogen med lapparnas knämjuka gång: vägen
var oändlig och brådskan stor. Ännu hade han en god bit
till bygden och dessutom ytterligare en halv mil innan...
vad var det?
Det knastrade i torra kvistar som under en tung kropp.
... innan han om två timmar var framme hos den
senfärdiga och hårdsövda kvinna, som han så väl kände från
föregående tillfällen av detta slag. Så många hundrade ivriga
män, som bultat på hennes väggar och dörr medan svetten —
ibland kall av ångest — gjort ljusa ränder i deras sällan tvättade
ansikten! Ja hon tog det där yrkesmässigt, vände och vred
sig i sin varma säng och funderade på vilken av hustrurna,
som nu kunde vara i tur... nej, vad var det?
En häftig fnysning avbröt skogens nattliga frid. Salmon
förstod men fortsatte knämjuk och spänstig som en stålfjäder.
I natt skulle han icke vänta så tålmodigt som förr...
det var fara å färde i nybygget hemma; han skulle slå ut
hennes fönster och dra henne i håret ur det där yrkeslugnet...
Gud i himmelen!... Det gällde ju ett människoliv! Klaga
sen för nämnd och präst över Salmon i Nysvedjan... håhå!
Nej nu!!
Ett ilsket brummande, som strax övergick till ett hostande
vrål några få alnar framför! Salmon hade förstått för en
stund sedan, att björn var i närheten, men — så nära och av
den kalibern! Han tvärstannade: ”jag skall ge honom tid
att lugna sig och löpa sin väg’5, tänkte han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
