Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter honom men kunde icke hålla cirkeln så snäv som Salmon;
hans kropp var för lång*.* och så bar det sig igen, att han
sköt fram och tillbaka i spetsiga vinklar... gjorde tvära
vändningar och kast som en skrämd gris.,, kastade om... stötte
emot... röt, så att det slamrade om det... klöste i mossan,
så att den magra sandjorden tittade upp med avlånga gula
ögon... men kom alltid på sidan om Salmon. Kvistar
kna-strade, och alla små stenar rasslade och skr eko.
Solen hade gått ned för en god stund sedan —* en timme
väl. Men det var ljust som på dagen. Strax efter midsommar
var det, då här i våra uppsvenska bygder ingen natt är under
de två timmar, som solen sover.
Luften var ljust gul med eldfållade små moln i väster.
Salmon och björnen dansade i det trolska ljuset sin
lidelsefulla ringdans på Hästberget, den ene sjudande och
bullersam, den andre snabb och tyst.
Och mor som låg hemma i vånda!
Av ortens björn jägare var Salmon den främste. Allt
intill Dorotea socken fanns ingen, som haft sådan lycka i
björnskog. Han hade till dag och datum skjutit flera än tjugu
björnar, det man visste säkert. Själv sade han tjugufem,
och det kunde vara sanning. Men aldrig förr än denna
lidandets och nödens och brådskans natt hade han sett maken till
denna. Han kunde icke förklara detta ofattliga raseri... och
denna envisa löpande kanalje, var han kanske jagad och
sårad, hade man berövat honom ungarna? Nej, det fanns
icke bloddroppe i de bruna håren.
Inga skott hade hörts i skogen alltsedan tjädern slutade
spela. Nu — nå här var endast frågan att kunna akta sitt skinn.
Nalles små stickande ögon glödde. Ryggens hår låg,
tätt, slätt, bakåtlagt. Oronen hade han dragit intill huvudet.
Det låg någonting av isande beslutsamhet hos denne kamrat
i skogen. Utan ett ögonblicks uppehåll jagade han efter den
magre nybyggaren, men sprang nu i cirklar runt, runt,
försökte knappa in dem och komma rakt på fienden, men sköt
då alltid för långt och måste vända i en spetsig vinkel.
Salmon var varm i händerna, efter detta oavbrutna gnidande av
furans stora bark. Kanske hade de jäktat i tio minuter, kanske
10. — Nationallitteratur. XXVUI.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
