Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med tre gråtande barn omkring sig, i väntan på det fjärde,
som... ja, det var icke gott att vara ensam och fattig mitt
på skogen långt från människor och hjälp i nödens stund!
Nåde Gud den fattiger är i denna världen!
Salmon gled kring furan, och hans tankar gledo med:
— och då han sprungit från sin stuga med öronen fulla
av jämmer, med ängslan vaggande i oroliga vågor i själen,
hade han känt sig som ett rullande grått viternystan, som
kastas fram av trollformler och osynliga händer efter en mörk
hemlig stig. Det hade nog funnits inom honom det som
kastade honom fram denna ljusa midsommarnatt. Och nu
var han spikad fast på Hästberget, hans eget gamla
Hästberg, där han prövat så mycket av fara och tur...
Björnen rullade sig, och Salmon gled med armarna slagna
omkring furan.
... såsom den där gången — han kunde se platsen hit
då han räddat sitt liv med ett skott, då björnen redan stått
framme vid skidornas brätten. Eller då en gång Nalle låg
på en nyss riven kviga och tuggade på hennes juver, medan
hon ännu levde. Hon hade slängt sitt huvud, så att skällan
hade pinglat så besynnerligt, icke såsom från ett betande
djur eller ett idislande... ja den björnen hade visat tänderna...
sprungit ett stycke in i grantjålen men kommit rytande
tillbaka emot Salmon och hans följeslagare. Salmon hade stött
en torr granruska i hans gap, och kamraten hade stått med
deras enda vapen, en yxa, i högsta hugg: ”kom du — din —
arme — hundra tusan!”... och björnen hade vänt.
Aldrig hade Salmon sett maken till björnfrossa som hans,
kamratens, på väg hem efter detta. Den skakande uslingen
hade sett en björn bakom varje träd och varje sten i
höstkvällen och ideligen tittat sig åt sidorna: ”där är han, Salmon
— Gud nåde oss!” Ja det hade varit tider i skogen här uppe!
Nalle fortsatte i vanvettigt raseri. Barr och mossa hängde
i hans päls. Det ångade av honom. En talgoxe kvittrade:
vad månne det var? Vem månne det var, som icke hade tid
att sova den korta stund, som solen själv sov under denna
härliga sommarnatt?
Och nu satte sig odjuret på hasorna för ett ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
