Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men kastades upp igen av sitt brinnande blod och gick —
gick! emot trädet, där det stannade med ett överljutt flåsande
några få tum ifrån Salmon. Det såg ut, som var det björnens
mening att på detta sätt skrämma den oangriplige ifrån hans
fasta värn. Käften grinade halvöppen. I den litet kyliga
natten blev Nalles andedräkt synlig som en svag ånga. Nu
kände Salmon en kall kåre efter ryggen: hans skinn liksom
krympte. Omedvetet grep han sin slidkniv... måste han låta
sitt liv? Björnen hade sitt huvud tätt intill tallen; en aln
ovanför hade Salmon sin hand. Det var icke tio tum från
björnens käft till nybyggaren. Kunde han nu slå mannen
ned, skilja honom från furan, skulle resten bli ett arbete på
en minut.
Salmon grep säkert fast med vänstra handen, måttade
åt björnens vänstra öga och sänkte sin långbladiga kniv med
en snabb rörelse. Någonting rött och varmt sprutade
uppefter hans arm, vad det nu kunde vara. En svidande känsla
stack i hans axel, och medan björnen, vimmelkantig av hugget,
hoppade högt i vädret där han stod, högt i vädret som en
boll, under ett avgrundsvrålande, såg Salmon att han fått sin
rock söndersliten och sitt skinn rispat. Nu visste han, att
leken icke skulle ändas förr än en av dem låg kall och stilla.
Hade utsikten till en uppgörelse i godo för en stund sedan
varit ringa, var den nu ingen. Det syntes tydligt att nu skulle
det gälla för Björn-Salmon, om han ännu var Björn-Salmon.
Nu skulle enderas liv spillas, men knappast björnens... i
sådan ojämn strid. Salmon tänkte: ”det är icke jag, som blir
änkling i natt; det är mor, som blir änka... mor, som
väntar mig.”
Nalle dansade som en besatt, skummade, väsnades och
skrek. Han sprang icke längre i lovar. Han stod vid trädet
i upprätt ställning och bet å ömse sidor efter nybyggaren.
Barken klöstes och föll till marken i stora flagor under klornas
jämna piskande. Salmons klädslarvor fingo också sitt. Axeln
var halvnaken och våt av blod, men den hand, som höll kniven,
rörde sig oavbrutet och var alltid färdig.
Solen gick upp. Det berg i söder, som syntes från detta
ställe, stod violett och drömde, utom i toppen, som var vaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
