Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från dag, som röd sig randar,
till kväll, som röd sig släcker,
jag maktlöst famnen sträcker
mot doft från blomster skurna,
som slår ur skeppets urna
emot vår vita vik.
* * *
O, KUNDE JAG ROPA DE ÅR, SOM FLYTT...
O, kunde jag ropa de år, som flytt,
ur gravarne upp och få börja på nytt
ett liv i renhet, ett liv i ro,
med kraft att hoppas och mod att tro!
O, kunde jag resa den byggnad opp,
som ofta i drömmar sig rest för mitt hopp,
och finge sätta som spira därpå
en tanke, som kunde till himlen nå!
* * *
DANIEL.
EN BERÄTTELSE FRÅN SKOGEN.
Sedan ett par veckor tillbaka vistades jag i en trakt, mörk
av storskog, då och då genomglänst av en djupblå insjö —
en av dessa människofattiga trakter, som man ännu kan
finna i Sverige, utan att därför resa upp till de norrländska
obygderna. Jag bodde i en by, men det var icke en av dessa
skånska, hopgyttrade byar med små vita ler hus eller stora,
kringbyggda gårdar på ömse sidor om bya vägen. Det var en
by, vars hus lågo kringströdda i skogarna, utan att man från
en gård kunde se en annan. Till ”granngården” var ofta en
halvtimmes väg, stundom längre.
I dessa väldiga, susande skogar, vid dessa dunkelblåa,
mellan gråa klippor och blågröna furor inklämda sjöar, tager
livet en annan karaktär än på de ljusa, lugna slätterna.
Sederna bliva enklare och på samma gång vildare, tankarna
mera omedelbara. Det hela får en ursprungligare prägel, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
