Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människorna bevara mera av sitt djuriska driftliv än av
odlingens tillskott. Lynnena är o mera inåtvända, tankarna
tyngre, lidelsernas utbrott häftigare och plötsligare. Mord
och andra våldsamma handlingar äro därför ej här så
sällsynta som annorstädes och väcka ej heller så stort uppseende.
Men på samma gång behärskar ofta ett slags rå
hederlighet och ärlig vänlighet folket här. En främmande har
ingenting att frukta, tjuvnad förekommer knappast.
Den bonde, hos vilken jag bodde, var ej förmögen, men
stod sig gott. Huset var snyggt och trevligt, och från mitt
rum hade man en härlig utsikt över de mörka, allvarliga
barrskogarna, som omgå vo stället.
Ett stycke från huset — 10 å 15 minuters väg ungefär —
gick en liten stig in i skogen. Slingrande sig fram på den
bruna, glatta marken, här och där dold av svartgrön ljung
och fina ormbunkar, ibland klättrande över furornas gula
rötter och försiktigt kringgående vitmossiga stenar, ledde den
allt högre och högre upp till ett berg. Men innan den kom
ända uppåt till toppen, gick den förbi en liten sjö, som knappt
syntes mellan de hängande gr angr enar ne. Om man likväl
böjde kvistarna åt sidan och trampade några steg i det täta
blåbärsriset, var man snart framme vid det lilla vattnet, som
vid stränderna stod skumt av skugga från de väldiga grenarna.
Mitt ute var en stor, flat sten, som höjde sig ungefär en meter
över vattenytan.
Där låg ett egendomligt drag av vemod över den lilla
sjön. Nu började det också att lida mot hösten med dess gråa
dagar... Ett par stora björkar, som från en ljungrodnande
udde hängde ut över vattnet, voro redan liksom stänkta med
blekt guld i det dunkelgröna: det var de gula bladen, som hade
börjat, och som skulle hava blivit allt för talrika, om inte de
småningom hade fallit ned i det mörka vattnet.
Men det var gott om fisk, små goda abborrar, i sjön. Och
med tillhjälp av en övergiven, ganska skröplig båt lyckades
jag praktisera mig fram till stenen där mitt ute. Det var plats
nog för mig att ligga bekvämt utsträckt, om också litet hårt.
Med tillhjälp av pipan, en bok och ett jättestort metspö
till-bragte jag där många milda, soliga september timmar, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
