Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nytta. Nå, när gubben dog, var som sagt Daniel gammal
själv ocb ogift. Han hade förstås haft barn med en piga en
gång, men det fick di utackorderat, och pojken är nu stor
och järnvägsarbetare någonstädes längre uppåt, säger di.
Emellertid, när Daniel hade varit ensam på gården ett
par år, så började han tycka, att det var besvärligt att ”vara
allena”, hehe, och han tänkte att gifta sig. Hård och strid
var han, då som nu, och ingen kunde riktigt dragas med
honom. Prästen frågte han inte efter, och aldrig gick han i kyrkan
och aldrig skickade han prästen någonting. ”Han fick nog,
då han begrov gubben”, brukade han säga.
En dag blev han osams med sin granne, August i
Berga-gården, om en äng. De trätte både länge och väl, och där
skrevs mycket. En dag gick så Daniel över ängen, och då
fick han se Augusts oxar där. Han körde ut dem, och de
gingo uppåt bergen, och då August hittade dem igen, voro
de mest döda av törst, för det var torrt den sommaren, skall
jag berätta. Då nu August mötte Daniel på vägen, började
han tala om oxarna och ängen. Daniel hade en stor käpp i
handen. ”Har jag nu skrivit med bläck om den förbannade
ängen i ett års tid, så kan jag gärna skriva med den här käppen
i en timme”, sade Daniel, och därmed började han klappa på
August, så han var nästan dödssjuk, när han kom hem. Sedan
dess behållt Daniel ängen.
Ja, han var hård som ett berg och elak som en bagge.
Nå, när han nu tänkte på att gifta sig, så blev man inte
precis glad för det i gårdarna, skall jag säga. För ”nej” vågade
man knappt säga, så rädd var man för honom. Han gick nu
ut om eftermiddagarna och såg sig om i husen. På ett ställe
vart han inte insläppt, men han rystade i dörren, tills den
gick opp, och när han kom in, onder som ett bi, och fann,
att folket var hemma, började han svärja och regera med
dem. De sade knappt ett ord emot. Så fick han syn på en
flicka, som satt vid ugnen och spann. — Är det er dotter?
frågade han. — Ja, sa’ där en. — Fy f-n, hon är ju enögd! svor
han till på sitt leda vis och gick sin väg. Men de blevo
minsann glada och skrattade hjärtligt, då han var gången. För
den enögde, se, det var en piga! Men deras dotter, hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
