Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’• •*"’ ..M-iTirn- Mm i ■ r iiiiim I am I ■- "
Daniel
— Har herrn fått någon fisk i dag?
— Ah ja, jag har fått ett par rätt duktiga, sade jag
och visade min fångst.
Med ett besynnerligt leende såg han på de stora abborrarna.
— Ja, ja, de äro duktiga. Ja, i denna sjön är god fisk
men där är något annat också, tillade han och spottade i vattnet.
— Menar Johanson det? Vad skulle det då vara?
Jag trodde, att jag skulle få höra en av dessa berättelser
om andar och dylikt, som florerade i dessa trakter.
— Ah — där är mycket, måtro. Där är en döder människa
också.
— Nej — är där det? Hur har hon kommit dit?
— Hon gick allt själv dit, tror jag, fast det icke var så
gärna, förstås. Har herrn inte hört något om det?
— Nej.
— Har herrn inte hört något om Emma? Det var
märkvärdigt. Ja, det är förresten nu snart ett år sedan.
— Berätta mig det! Jag har inte hört det ringaste därom.
— Ja, det kan jag väl tala om, för det vet nu varenda
en här, hur det hänger tillsammans.
Han satte sig ned hos mig. Jag teg fram min fickflaska
och bjöd honom en snaps. Sedan han ceremoniöst torkat sig
med ärmen om munnen och prisat drycken, började han sin
berättelse, medan molnen på himlen blevo allt mera
dunkelröda. Nu hade där blivit en ränna till i den understa skyn,
och ett rött skimmer föll ned över de högsta grantopparna.
— Ja, herrn har väl hört talas om Daniel i Norragården,
den gamle vithårade Daniel? Han bor ett gott stycke härifrån,
skall jag säga, och bor i ett bra litet hus, fast det behövde
han då inte göra, för han har pengar nog, den tusan. Han
tyckte det var för besvärligt att hålla det stora jordbruket
han fått av sin far, och därför sålde han det, så fort han fått
den gamle i graven. När den gamle dog, var Daniel själv
gammal, nära femti år. Hans gamle far var över åttiett, men
han var lika kry strax innan han dog, som när Daniel kom
till. Gubben hade aldrig velat låta Daniel gifta sig, för han
sade alltid, att om Daniel gifte sig, så fick han huset fullt av
barn och tjänare, som åto upp brödet utan någon världslig
12. — Nationallitteratur. XXVIII.
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
