Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-o**...
pigan, så tar ni mycket fel. Det är naturligtvis rätt åt mig,
tycker du, Kalle, att gifta mig med en piga i stället för med
din dotter. Men det skall min själv bli lögn!
Kalle försökte lugna honom, men det gick inte.
— Nej, började han på igen, skall jag vara utstött från
byn, så skall det åtminstone vara med besked. Hellre än att
gifta sig med en piga, gifter jag mig icke alls. Jag kan få
pigor nog, om jag vill. Men jag gifter mig inte, nej, jag gifter
mig inte med en piga, nej, så min själ om jag det gör!
Med ens går han fram till ett skåp och rev ut Emmas
kläder och kastade dem i en hög på golvet.
— Tag dina förbannade trasor och gå! Jag gitter inte
se dig här mera. Gå, hör du!
Emma hade inte sett upp förrän nu, och när hon nu såg
på honom, riktigt skar det Kalle och mig i hjärtat, så olycklig
såg hon ut.
— Gå, gå! Hör du inte? skrek han.
Hon svarade inte stort — ett par ord, som jag inte fattade
rätt — men hon såg på Daniel med sina stora ögon så bönligt,
att jag höll på att få tårar i mina.
Men med ens blev han blek, alldeles vit i ansiktet utav
ondska, och sprang fram till väggen och tog sin bössa och
kunde knappt tala, men redde sig till att skjuta på henne.
Vi sprang fram, hon reste på sig då och gick ut, och i
dörren såg hon på honom med en sådan blick, så det kändes
nästan hemskt för oss att se på den. Så tog hon handen för
bröstet och gick ut. Han for efter henne som ett vilt djur
och kastade hennes kläder efter henne; och då vände hon
sig om och såg på honom och tog handen till bröstet igen
och gick.
Då tog Kalle bössan ifrån honom och började skälla
på honom och sade, att han inte hade sett en så dålig människa,
som Daniel var. — Och vet du, sa’ Kalle, nu ångrar jag nästan,
att jag lät dig leva den där gången, du vet. Nu vill jag inte
tala med dig mer i dag, för jag ser, att du inte vet till dig,
men jag kommer hit om ett par dagar igen, och då skall jag tala
med dig, och du skall få veta, att du givit henne
äktenskapslöfte. Så kan du svärja dig fri — om du törs!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
