Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tu• - ––– ■ 1 1 • t*
Ur Firman Åbergson
Eesan gick i stark kurirfart och med föga nattsömn, ty
principalens humör tålde denna gång inga som helst onödiga
uppskov och han ville helst sitta i släden både dag och natt,
vaken eller sovande. Han tuggade svag tobak dygnet om,
och i de klara nätterna såg han på Vintergatan som var
sällsamt tydlig och nära denna gång; hela den stora världskartan
var som ett nyss djupfruset mörkblått men underifrån
genomskimrat vatten där de vänliga ljusen och Det Stora Ljuset
funnos långt under ytan och endast där gå vo sin värme — endast
åt den som slog hål och for ned, tänkte Åbergson halvsovcinde
på sjön Skattungens is, som gungade svagt, ty släden
korsade i högsta fart ett strömdrag, där övergången mellan
Eriksgatan och Vintergatan hade funnits att finna.
Men det bar upp på land igen, förbi Skattungbyn, som
lämnades åt sitt ensliga öde, och vidare på landsvägen utmed
Ore älv mellan väldiga skogsåsar, som i långa valvbågar
höjde sig över varandra och som i norr milsdjupt skymtade
fram under stjärnorna. Månen var halv, precis i första
kvarteret, och var uppgången, men på det sorgfälligaste dold av
en liten stadig molntapp, som enslig och mörkt avundsjuk
uppehöll sig på stjärnkartan. Fastfrusna, hoptöade
snömassor lågo kvar på barrträden överallt, men föllo ned här och
där med ett skridande ljud och en duns.
Vägen var snömoddig och ibland avtöad till en våt
isgata, som dock var stadig och bra.
En sprucken bjällra hade i går förstört den vackra,
sällskapliga treklangen. Men från Furudal var det nya bjällror,
mycket väl samstämda, men i moll, och i en djupare och
mörkare ton än de förra.
De nya bjällrorna ringde på i en melodi, som oavbrutet
föddes och dog innan man hann fatta meningen — fastän
denna tycktes vara värd att få höra: både ljus och mörk,
vacker och betydelsefull. Det gick en god stund som Åbergson
halvvaket sysslade med att försöka fånga melodin.
Plötsligt kände han en svår trängsel i strupen ty några
rader i psalmboken började följa med i treklangen, några
rader som han aldrig ville se på, men som han likafullt kunde
utantill, ja mycket mer än utantill; de ringde i öronen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
