Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där ocli ska göra kål på dem allihop, du fortsätter utan att
stanna förstår du — du fortsätter upp till Björka, där tar du
folk med dig och far tillbaks så fort du hinner så får vi vittnen
någorlunda — för di svär falskt di här djävlarna — men ingen
av dina karlar får blanda sig i själva affären förstår du!”
”På bron, små gossar!” ropade Åbergson åt sina otåliga
vänner bakom.
Nicolaus körde mycket riktigt in på bron, men förföljarna
stannade vidskepligt vid broändan för att först sätta sig in i
Åbergsons planer; en sakramenskad fälla anades — men vilken ?
Nicolaus hade fortsatt vägen, och Åbergson stod
uppställd på bron med en lämpligt hal dansbana framför sig.
Han var i ett säreget förhöjt humör, som han kände igen
från några av sin ungdoms allvarligare fejder mot större
flockar, då han som nykomling vid sexton, sjutton år stred
sina strider för gaturätt i gruvstadens ytterkanter. Han kände
en ihållande rysning över hjässans främre del, under
skinnmössan, en krypande kyla i huvudsvålen, som dock ej var
obehaglig; han märkte hur synskärpan ökades, hörseln
skärptes och alla sinnen spändes; andedräkten blev djup, långsam
och gav ljud, drog in en luft som var ändå renare än den rena
vinterluften, kroppsvidden kändes ökad och spände i kläderna.
Han visste att om han fick några stycken knivblad i sig, så
skulle han ändå kunna hålla ut — hans vilja satte propp i
hålen om så behövdes. Han var ung och rörlig som vid tjugu år.
Marskalken gick mycket riktigt främst. Va’ sir man!
ropade Hr Åbergsons segervissa hjärta: de gingo fram som
på nålar — pjäxor alla fyra — slarv och enfald alltigenom.
Åbergson gick långsamt emot dem några steg och halkade
till för att hindra alla misstankar hos motparterna. Plötsligt
sprang han fram några långa, säkra steg så att broddarnas
skärande i isen rent av hördes, och måttade en våldsam spark
mot Marskalken, som svängde sidan till och hukade ihop sig
för att kunna stå, med kniven i beredskap för svar på tal.
Men det var en blindspark, Åbergson drog kvickt in benet
igen, och i det han stampade fast sig även med högra foten,
fällde han snusdosan mitt på Marskalkens skinnmössa med
ett slag värdigt en ånghammare. Det hördes ett svagt knast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
