Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur NYA DIKTER.
ETT POETRÄTT.
Sommarn ligger flack och vissnad som ett gammalt badorts-
minne,
genom rutan skådar hösten. Kallt det blev med ens därinne,
grått och ensamt. Flugor hänga stela på tapetens blom,
och i kaklugnsvrån i nätet ruvar spindeln, giftigt tom. —
Än ett år förbi! Och blocket rullar ned mot klippans rötter,
och som Sisyfus du har det åter framför dina fötter. —
Tag med ro det evigt gamla! På de vackra orden märk!
Kalla rullandet en uppgift, lönlösheten för ett verk.
Varför ej med ord försköna det som tanken ej förskönar?
Ljug en segerkrans på hjässan, ljug en konung som belönar.
Ur ett intet, som vill sluka, ur ett tomt, som gäspar vitt,
ljug dig glatt till livets fullhet, ljug dig in i världens mitt!
Men man tröttnar ock på sagor. — Ensam i din vrå med spindeln
är du sann som morgontanken, är du heluppväckt ur svindeln.
Drömslott, drömdåd, spunna vackert utav sommardunst och
damm,
sjunka ned, då livets ande går i höstens kyla fram.
Och du sätter dig att grubbla. — Det som förr du känt och
trodde,
vad som fordom, varmt och skyddat, i ditt hjärtas kamrar
bodde,
hemlöst är det, nöter vägar, gömmer sig i snår och stack,
ungdomssinnets lätta följe, trasigt, bjärt zigenarpack.
Känslor, aningar och syner, soligt liv i ovägd eter,
jagats omilt bort av kalla, stadigt grå realiteter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
