Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O’ 0 -...C3f*... 0-.. O’–.. ©»’o ... o*-.. o*-.. o-**.. o -..a.
• ^1 ■ ll— ■ I !■ »■■■»-I. ■**»—* —a———3—^^—^: #»
Ack, idéers fackla ständigt lyste vandraren på tok,
tills han såg med egna ögon, tills han slog igen sin bok.
Trodde dig det godas urbild möta mitt i kampens fara. —
Hon bar mask, och henDes godhet blev förvandlad i en snara.
Sanningsguldet fann du även, vägde det i handen glad —
mynt det var i månens strimma, men vid dagsljus torra blad.
Och det skönas absoluta fladdrade till sist i sär,
och du såg ej mer än barnet: ”Kejsarn inga kläder bär!”
Hur du jagat, hur du irrat i det stora törnesnåret!
Utan vinst och utan mening — levat jämt ett år om året,
sökt med ständigt nya trasor lappa hop ditt slitna liv,
sökt att lägga vikt vid jakten, vikt vid vänskap och vid kiv,
sökt att se ett mål i fjärran, skrattat se’n åt fåfäng möda,
slutat med att skratta bittert åt de levande och döda.
Vad står åter? — I ditt hjärta, vilket jublade och grät,
hänga minnena som torra flugor i ett spindelnät.
Och emot dig, ifrån höstens gråa smuts och blacka gula,
stirrar simpelt majestätiskt livets outrotligt fula.
Synen retar dig och plågar? — Dina blickar skjuta vasst.
Kunde kanske brottet bära, kunde draga hatets last,
kunde kanske utan ånger slå till mark och trampa döda
dina fiender. — Men annan kamp dig getts och annan möda:
slag i dimman, smuts, som sakta glider undan vart du går,
och du står i dag på samma ställe som du stod i går.
Jordens myllrande små gnomer skåda dig med vänligt nöje.
Hör du hopplöshetens fnitter, hör du tröstlöshetens löje!
I den gråa ensamheten, när i gömmorna du rev,
fann du ett porträtt en afton, slängt bland böcker och bland
brev,
bleknat, halvglömt, ifrån vårens, illusionens fågelkvitter.
Lugnt du höjer det mot dagern, och du ler, ironiskt bitter.
En sekund — och löjet flyktar, grinet från de hårda år.
Magiskt bunden blicken glänser, ljus och drömmande du står.
Du, i vilkens tomma hjärta ständigt kallt en stämma varnar:
Minns Tobosos Dulcinea, minns din strid med väderkvarnar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
