Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
✓o.
Immaoulata
Ur dockornas dansande virvel,
och hetsade slavarnes like,
jag beder, jag ropar, jag kvider:
”När skådar jag Frihetens rike?”
Men synerna trampa mitt hjärta,
en häxdans, förvirrande, brokig.
Visst kommer den dag, då det heter:
”Nu skrivarn på allvar är tokig.”
* * *
IMMAOULATA.
Gaveltorn och lätta spiror
strålande mot skyn sig höja,
men därnere ligger staden
tung och mörk i kvällens slöja.
Skarpa dagrar och konturer,
dragna som av andehänder. —
Skuggan skrider över torgen,
ruvar svart i halv och gränder.
Ljus mot skugga — tyngd mot strävan —
krafters kamp ge stenen fägring,
skilda krafters strid, försonad
i en enda luftig hägring.
Dock mer rik den kamp, som rasar
mellan själar ne därinne.
Vilja brottas emot vilja,
stålhår t sinne slår mot sinne.
Hör, när vakten skrider framåt
i de trånga mörka gapen,
hur det dånar, hur det slamrar,
hur det rasslar tungt av vapen.
Ut. — Nationallitteratur. XXVIII.
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
