Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugo Gyllander
Inom murens fasta gördel
sväller tvisten, gäsa kiven.
Hat gror starkt i starka hjärtan,
kraftig hand far lätt till kniven.
Men från bilden under lampan
ned på lidelsernas brottning
skådar lugn och ljus madonnan,
himmelens och jordens drottning.
Stridens våg, som mäktig svallar
och som skakar stadens rötter,
sjunker undan, bryts och krossas
till ett skum vid hennes fötter.
Stolta hjässor ödmjukt sänkas,
avund, agg och vrede vika.
Tiggaren som fursten, alla
känna inför henne lika.
Och mot henne fria stiga
tusen suckar, tusen böner
i en enda tro från jordens
splittrade och bundna söner.
Hon är den, som tåligt ansar
med den fina, milda handen
vad en gång i späda sinnen
såddes av den rena anden.
Hon är den, som skilda viljor
till en enig strävan tvingar.
Hennes lov och hennes hyllning
som en hymn ur stenen klingar.
Hög och ren och obefläckad
ler hon över mänskoraden. —
Det är hon som vaktar mmen,
hon som uppehåller staden.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
