Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin blev ivrig, kastade på sig kläderna i flygande
hast och kom ned utför trapporna.
Lotta skrek efter honom:
”Skall han inte tvätta och kamma sig först —”
Men Martin var redan på gården. Fru Lundgren tog
honom genast under sitt beskydd.
”Kasta ner ett päron åt Martin, John — håll upp mössan,
lilla barn, så får han ett päron —”
Det kom ett päron i mössan. Men nu stod Martin och
kunde inte hitta rätt på sin pennkniv; han ville skala päronet.
”Tag hit päronet, jag skall skala det åt dig,” sade fru
Lundgren.
Och hon tog päronet, bet i det med sina stora, gula tänder
och rev bort ett stycke av skalet. Martin gjorde stora ögon
och blev mycket röd. Nu ville han inte alls ha något päron.
Herr Dupont låg i sitt fönster i skjortärmarna och rökte
pipa med en röd kalott på huvudet. Nu böjde han sig ut och
skrattade åt fru Lundgren.
Fru Lundgren blev misslynt:
”Det är ett bortskämt barn,” sade hon.
Nu höll John triumferande upp det sista päronet, och
barnen hurrade och skreko, men John stoppade päronet i
sin byxficka. Men så hittade Ville ännu ett, och det var det
allra sista; han fick se Ida Dupont stå med tårarna i ögonen
borta vid väggen, och så kastade han ädelmodigt sitt päron
i hennes förkläde. Så hurrades det igen; päronträdet var
plundrat.
Men nu kom madam Häggbom ut:
”Gud i himmelen ett sånt oväsen, och Häggbom som
ligger för döden! Ner med er ur trädet, lortungar!”
Häggbom hade för en tid sedan legat sjuk, och madamens
fantasi vände ofta tillbaka till denna jämförelsevis lyckliga tid.
Pojkarna hade kommit ned ur trädet; hon fick John i
håret och Ville i örat och skulle leda in dem. Men fru Lundgren
kände sig en smula stucken; hon hade ju på sätt och vis
presiderat vid uppträdet. Hon var dessutom road av gräl och
försummade därför icke att med en viss skärpa förehålla
madam Häggbom det olämpliga i hennes uppträdande. Ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
