Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t,* _ _. - - ■ — - ■ — ■ ■ — - — ■ - —- — — • * •
Den gamla gatan
damen släppte sina pojkar för att kunna sätta händerna i
sidorna, och det blev stor träta. Åhörare strömmade till, och
alla köksfönster slogos upp på vid gavel.
Till sist bröt en röst genom grälet:
”Sch! Kanslirådet!”
Det blev alldeles tyst; kanslirådet Oldthusen hade den
största våningen och var husets finaste hyresgäst. Han var
klädd i en lång, åtsittande livrock, och under armen bar han
en sliten skinnportfölj. När han hade kommit ned för trappan,
stannade han och tog en pris snus. Därefter gick han
långsamt ut genom porten med tankspridd och bekymrad
stats-mannamin.
Martin och Ida smögo ut på gatan, hand i hand. De
vågade sig ett par steg utanför porten; så stannade de mitt
på gatan och blinkade mot solen.
Gatan var kantad av trähus och tegeltak och gröna träd.
Huset, där Martin bodde, var det enda stora stenhuset vid
hela gatan. ”Långa raden” snett emot låg i skuggan: en låg,
smutsgrå huslänga. Där bodde bara riktigt fattigt folk, sade
Martins mor. Bara patrask, sade fru Lundgren. I färgeriet
litet längre ned på gatan var det ingen brådska; färgaren stod
i sin port i tofflor och vit linnerock och pratade med frun på
magasinet. Till och med utanför krogen i hörnet var det tyst.
En bryggarkärra höll därutanför; hästen stod med bundna
framfötter och åt havre ur en påse, hängd om hans mule.
Klockan slog tio i Ladugårdslandskyrkan.
Ida pekade nedåt gatan:
”Där kommer getgumman.”
Getgumman kom med sina båda getter; den ena ledde
hon i ett snöre, den andra gick lös. Kanslirådets lilla
dotterdotter hade kikhostan och drack getmjölk.
”Ja; och där kommer lumpgubben.”
Lumpgubben kutade in genom porten med sin påse på
ryggen och sin svarta, smetiga käpp. Man sade, att han hade
sett bättre dagar.
Två fulla kommo ut från krogen och vinglade gatan fram,
arm i arm. En poliskonstapel i vita linnebyxor gick av och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
