Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin stirrade förvånad.
”Vad är det?” frågade han.
Ida blev mycket allvarsam och svarade lågt, nästan
viskande:
”Det är vår religion.”
Herr Dupont var katolik.
”Vänta,” sade Ida, ”sätt dig därborta och var tyst, så
ska jag lära dig vår religion.”
Ida svepte in sig i skärt tyll med guldpaljetter. Så gick
hon fram och tände vaxljusen under madonnan: två stilla,
klara lågor. På en liten hylla under krucifixet tände hon en
rökgubbe. I långa, blåa skyar ringlade röken fram under
alkovens gardin, och luften blev tung av en stark,
kryddad doft.
Madonnan strålade som en teaterdrottning, i rött, blått
och guld; och stjärnorna på hennes mantel blinkade och
tindrade i skenet från vaxljusen.
Martin frös av förtjusning.
Men Ida föll på krxä framför madonnan. Hennes tjocka,
mörkröda fläta lyste som blank koppar i ljusskenet. Hon
mumlade något som Martin icke förstod, och hon gjorde
besynnerliga åtbörder med händerna.
”Vad är det?” frågade Martin. ”Varför gör du så?”
”Tst! Det är vår religion.”
Och Ida fortsatte inne i alkoven. Hennes stora, svarta
ögon hade en tindrande glans. Men Martin kände sig så
besynnerligt tung i huvudet.
”Kom hit och var med,” bad Ida. ”Tycker du inte att
det är vackert?”
Martin satte sig på sängkanten och försökte göra efter
Idas åtbörder. Men snart började han nicka. Huvudet blev
så tungt, så tungt.
... Ute snöade det alltjämt, och kyrkklockorna ringde:
Bing bång, bing bång...
När herr Dupont kom hem, lågo barnen insomnade på
sängen. Vaxljusen hade brunnit ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
