Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Hösten gick fram över jorden, och i staden, där Martin
bodde, stodo husen gråa och svarta av regn och rök, och
dagarna blevo kortare.
Men då eftermiddagen kom och skymningen föll på, satt
Martin Bircks fader ofta vid brasan och såg in i elden. Han
var icke längre ung. Han hade ett slätrakat ansikte med
skarpa markerade drag, som en skådespelare eller en präst;
och han hade ett sätt att le för sig själv utan att säga något,
som ingav respekt och en viss känsla av osäkerhet. Men då
han log på detta sätt, gällde hans löje i själva verket icke alls
någon svaghet eller dårskap hos hans medmänniskor, ty det
fanns ingenting satiriskt i hans lynne; han log bara åt en
anekdot, som han läst i tidningen på morgonen, eller åt ett
par hundar, som hade skällt på lejonen kring Karl XIII.s
staty, då han på middagen gick genom torget på väg hem
från sitt ämbetsverk. Ty Martin Bircks fader var tjänsteman.
Och ehuru hans lön icke var stor och han icke heller hade
någon enskild förmögenhet, förstod han likväl att ställa det
så, att han med sin familj kunde föra en jämförelsevis sorgfri
tillvaro; ty han hade endast smak för oskyldiga och enkla
nöjen, och ingen fåfänga drev honom att söka umgänge med
dem, som stodo över honom i förmögenhet eller rang. Han
var son av en hantverkare; och då han någon gång tänkte
över sin lott i livet, jämförde han den icke med sina förmäns
eller sina förmögnare kamraters, utan erinrade sig i stället det
fattiga hem, ur vilket han utgått. Och han fann då, att han
var lycklig, och önskade blott, att den lycka han ägde aldrig
skulle förmörkas. Han höll av sin hustru och sina barn och
älskade ingenting i världen så högt som sitt hem. Då han
var ledig från sina ämbetsgöromål, arbetade han gärna med
sina händer. Han lagade bristfälliga möbler; och han förstod
att nödtorftigt reparera den gamla köksklockan, som hade
blomstermålningar på urtavlan och stora mässingslod på
kedjor. Han förfärdigade också lustiga och sinnrika leksaker
åt sina barn och små nätta prydnadsting åt sin hustru till
hennes födelsedagar. Bland dem var ett litet tempel av vit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
