Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O’
t:-
.o
„■Or*.,
„O*..
”Kors i herrans namn,” sade hon plötsligt och såg upp
över tidningen, ”har ni sett att en fröken Oldthusen är död?”
”Nej, är hon död,” sade Martins fader. ”Kunde det vara
en syster till kanslirådet?”
”Nej, herregud, det var hans faster,” sade mormor. ”Hon
hette Pella; Pella Oldthusen. Jag minns henne mycket väl,
jag träffade henne i Vaxholm för många år sen. Det var en
förbaskat kvick och rolig gumma; men hon hade tjyvorgan.
Hennes bekanta brukade säga: ’Kära ni, låt ingenting ligga
framme i kväll, för Pella Oldthusen kommer hit!’ Och så
hade hon en flicka som hon hade tagit upp. När den flickan
skulle styras ut till sin första nattvardsgång, då stal fröken
Oldthusen sin gamla jungfrus linneunderkjolar, som hängde
i samma garderob som hennes egna kläder, och lät sy om
dem åt flickan. Ja, det är Guds klara sanning, jag har själv
hört det av en fru, som hade mycket väl reda på henne och
hela släkten. ’Kära fröken,’ sade jungfrun sedan, för hon hade
tjänat hos fröken i många år och kände till hennes egenheter,
’kära fröken, det har varit tjyvar i garderoben! Och tänk
så ledsamt; de ha stulit alla mina underkjolar, men inte frökens,
fast de hänga alldeles bredvid.’ — ’Kan man tänka sig så’na
kanaljer,’ sa Pella. ’Det var fasligt ledsamt; men jag kan
ingenting göra åt den saken.’ Emellertid gav hon jungfrun
pengar till nytt linne en tid efteråt, för hon var förmögen och
inte snål heller; men flickan fick gå till herrans heliga
nattvard i de stulna kjolarna.”
Martin och Maria lyssnade med vidöppna munnar. Så
hade mormor ändå till slut berättat en saga. Och sådana sagor
kunde hon många.
Fadern hade tänt en cigarr och flyttade sin stol närmare
elden. Så vinkade han åt Martin och Maria:
”Kom barn, nu ska vi leka.”
Brasan hade nästan brunnit ner. Fadern bröt sönder
två eller tre tomma tändsticksaskar, och av spillrorna byggde
han ett hus längst fram i kakelugnen. Han satte också in en
mängd tändstickor till pelare och bjälkar, och slutligen vek
han en strut av ett stycke styvt papper; det var ett torn. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
