Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kartong. Det var sirat med smala guldlister, och bakom en
halvkrets av smärta kolonner fanns ett spegelglas, som tycktes
fördubbla pelarnas antal. Till templets krön, som omgavs
med en balustrad av marmorerat papper, ledde en
spiraltrappa, också den av kartong och klädd med marmor; men i
det nedersta trappsteget fanns det en liten låda, som kunde
dragas ut. Och i denna låda hittade Martins moder varje år
på sin födelsedag en hopvikt sedel eller ett litet smycke.
Han älskade också musik och sång. Han sjöng gärna
Gluntar med en gammal studentkamrat, farbror Abraham, som
stundom kom på besök; och han kunde fantisera vid pianot
och efter gehör spela några stycken ur sina favoritoperor.
Men han läste sällan något annat än sin tidning.
Martin Bircks moder satt ofta, när skymningen föll på,
vid pianot och spelade och sjöng. Hennes röst lät vackrare
än alla andra röster. Hon sjöng visor, som ingen sjunger mera.
Då stodo Martin och Maria bakom hennes stol och lyssnade
förtjusta, och stundom försökte de sjunga med. Det var en
visa om en soldat, som gömde en fältflaska, ur vilken han
hade givit en döende prins att dricka på slagfältet. ”Och
prinsen drack ur den.” Det var omkvädet. Och det var en
annan visa om en herdeflicka, som vallade sin hjord i en
dalgång mellan branta alper. Det hördes ett brak av en lavin,
och flickan skyndade på sin hjord: ”Spring på, spring på
mina lamm!” Och medan modern sjöng, gledo hennes händer
över pianots gulnade tangenter; strängarnas klang hade en
spröd glastimbre, och det suckade och klagade i pedalen.
Men i basen låg en sträng bruten och surrade till då och då.
Och det kändes så ödsligt, då hon hade slutat att sjunga.
Martin drev av och an. Det var som om rummen bleve
större och mera tomma, när skymningen föll på.
Till slut vände han sig till mormor, som satt vid fönstret
och läste i Dagbladet.
”Snälla mormor, tala om en saga,” bad Martin.
Men mormor kunde ingen ny saga. Och de gamla hade
Martin redan hört så många gånger. Mormor fortsatte att
läsa i tidningen med glasögonen långt ner på näsan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
