Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t.;. ...— , ■■ .................
Den gamla gatan
trådarna. Men Röda Turken är inte någon vanlig pappgubbe,
han kan tänka och tycka alldeles som vi. Och när du nu rycker
i trådarna och han börjar sprattla, då säger han till sig själv:
Jag är en varelse med fri vilja, jag sprattlar alldeles som jag
vill och uteslutande för mitt eget nöje; hejsan, det finns
ingenting så roligt som att sprattla! Men när du slutar upp
med att rycka i tråden, då tror han att han är trött och säger
till sig själv: Jag ger katten att sprattla mera, det skönaste
som finns är att hänga på en krok på väggen och vara alldeles
stilla. — Ja, det är den lustigaste sprattelgubbe i världen!”
Martin förstod icke mycket av detta, men han förstod
att Röda Turken var rolig och satte mera värde på honom
än förut.
Så gingo dagarna, och med Trettondagen började de små
familjebjudningarna med julgransplundringar och skuggspel
och dockteater och laterna magica med brokiga bilder på ett
spökaktigt vitt lakan. Men på hemvägen gnistrade stjärnorna,
och fadern pekade på himmelen och sade: ”Där är
Vintergatan, och där är Karlavagnen.”
VIII.
Men en morgon, då Martin vaknade, såg han att himlen
lyste med ett ljusare blått än den gjort på mycket länge och
att det droppade från taken och från päronträdets nakna
kvistar. Och medan han satt upprätt i sängen och såg ut
mot detta ljusa blå, kom Maria in med ett ris, som tycktes
blomma i hundra färger, men det var icke blommor, det var
brokiga fjädrar, och hon smällde på honom med riset och
dansade och sjöng att det var fettisdag och att hon hade lov
från skolan, hurra! Och att det skulle bli semlor med
mandelmassa inuti till middagen.
Och de togo fjädrarna ur riset och klädde ut sig med dem
och lekte indianer och vita; men de voro indianer bägge två.
Men riset tog modern, och hon satte det i fönstret i en
kruka fylld med vatten, mitt i solskenet. Ty kammaren låg
åt öster, och där var morgonsol. Och se, det gick icke många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
