Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tallspö och min snara utefter Olagus’ damm, då jag fick höra
ett skrik uppifrån torpet. Skriket blev till en symfoni av oljud,
jag trodde, att någon mördades, och jag sprang uppför branten.
Jag stannade framför stugan. Taktfasta, snabba steg ljödo
därinnanför — dunk, dunk, dunk, tills de slutligen stannade
och ett smärtans skrän skar i mitt öra. Jag sprang in, jag såg
Olagus vridande sig i plågor krypa bort till tvåmanssängen.
Jag sprang fram och hjälpte honom upp i den.
Bredvid stod gumman med svetten porlande utför pannan.
— Vad är det fråga om?
— Tänk sej, herrn, en sån jävel! Ja har vatt van sen tretti
år å ta mej ett halvstop brännvin på rnornarna — å så kommer
ja underfund mä, att kärngfan blandar vatten i spriten å dä
har ho hållit på länge mä! Jesses jäklar! Gud, va ja slo mej!
Olagus hade upptäckt gummans försiktighetsmått och
blivit ursinnig samt förföljt henne genom rummen runt spiseln.
Men Olagus hade snavat över en av de höga trösklarna och
slagit knät. Nu låg han där.
I hans öga fanns intet spår av hans ungdoms kärlek till
hustrun. Där fanns bara hjälplöshet och hat.
Alldeles som hos kultiverade människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
